Så in i Norden bra

Man vet vad man har men inte vad man får, brukar det heta. Lika viktigt är det att påminnas om vad man redan har. Värdesätts inte det finns risken att allt kan gå om intet.

När den inflytelserika brittiska tidningen The Economist i sitt senaste nummer (2 februari 2013) hyllar den nordiska välfärdsmodellen är det en nyttig påminnelse om vad vi har som inte finns i omvärlden. Nästa supermodell kallas Norden för. Tidningen uppmanar politiker både till höger och vänster att studera de nordiska länderna.

Om det för tusen år sedan var vikingar som väckte uppmärksamhet – och spred skräck – i omvärlden så är det i dag mer fredliga metoder som kommer från folket i norr. Det som imponerar är att Danmark, Finland, Norge och Sverige har hållbara ekonomier samtidigt som man lyckats reformera den offentliga sektorn och göra den mer effektiv.

Vem som utför välfärdens tjänster spelar mindre roll så länge de fungerar. Möjligheten för privata företag att konkurrera med det offentliga har lett till att välfärden har effektiviserats. Och det har varit nödvändigt. De fyra nordiska länderna har alla lärt sig läxan med för stora statliga utgifter. Danmark tvingades sanera sin ekonomi under 1980-talet och i början av 1990-talet kom turen till Finland, Norge och Sverige.

Det blir lite av ett smörgåsbord där tidningen plockar godbitar från olika länder. Från Danmark lyfts landets flexibla arbetsrätt fram och Finlands framgångsrika skola och satsningar på innovationer är föredömen.

Sverige framstår överlag som favorit och The Economist imponeras av hur ekonomin har gjorts mer hållbar de senaste tjugo åren med minskade statliga utgifter och kraftigt reducerad statsskuld. Från 1993 till i dag har de offentliga utgifterna sänkts från 67 procent av BNP till dagens 49 procent. Det är ett styrkebesked som svenskarna ska vara stolta över. The Economist lyfter också särskilt fram pensionsuppgörelsen från 1998 som ett föredöme för andra länder att ta efter.

Men det finns problem, framför allt frågor som rör integration och sysselsättning. Invandrare har svårt att få jobb på de nordiska arbetsmarknaderna, särskilt de som har utomeuropeisk bakgrund. För Sveriges del finns ytterligare huvudvärk, en hög ungdomsarbetslöshet.

För den svenska såväl som den nordiska modellen finns mer att utveckla. Men det viktiga är att utgå från det som fungerar i dag. Det handlar inte om att backa bandet och tro att det var bättre förr, till exempel är det fel att riva upp pensionssystemet. Fokus bör istället ligga på de stora problemen, att få fler invandrare och ungdomar i arbete. Och att ständigt förbättra den offentliga sektorn så att den blir så effektiv som möjligt.

För att en ekonomi ska vara hållbar måste utgifter och intäkter balanseras. Det gäller såväl den privata plånboken som den statliga budgeten. En enkel sanning, men svår för många länder att genomföra i praktiken. Norden har visat hur man kan göra.