Schyman har sylt på fingrarna

Vissa år dignar träden av plommon och äpplen. Att låta alltihop bli till fallfrukt och ruttna är ett alternativ. En annan möjlighet är att göra något med den. Baka pajer, sylta och safta. Att fylla på förråden, förvara på rätt sätt och förädla är ett klokt sätt att förebereda sig inför kyligare tider.

Tidigare statsministern och finansministern Göran Persson (S) brukade tala om att samla i ladorna. Så är han också lantbrukare numera. Finansminister Anders Borg (M) föredrar den något mer tveksamma metaforen att bygga skyddsvallar.

Vad de båda syftar på är dock klart: de offentliga finanserna ska stå starka. Stat och kommun ska inte skuldsätta sig som en nyinflyttad stockholmare på bostadsjakt. Sverige gjorde ju det en gång. Det gick åt pipsvängen.

Det tog ett par decennier för Sverige att återhämta sig ekonomiskt. Hushållen fick betala en stor del av priset. Göran Persson erkänner i en färsk intervju i Affärsvärlden att hans regering i vissa avseenden gick för långt, till exempel med nivån på fastighetsskatten.

Saneringen av statens ekonomi var nödvändig. Genom en smärtsam rekonstruktion klarade sig Sverige. Hushållen fick det steg för steg bättre. Snart kunde skattebördan lättas och numera får de som bakar behålla mer av kakan.

Balansgången mellan starka offentliga finanser och privata tillgångar är svår. I dag är svenska statens förmögenhet stor, bland annat genom växande värde i statligt ägda bolag. En del av det skulle kunna föras tillbaka till hushållen. Tillgångarna hade haft bättre förutsättningar att fortsätta växa om de överlåtits till medborgarna att direkt äga och vårda. Men Borg vill ha de där skyddsvallarna under statlig kontroll för att i en lågkonjunktur inte tvingas att höja skatterna på arbete.

Borg är möjligen feg i det avseendet. Men i dag utgörs inte hans huvudsakliga politiska motstånd av dem som tror på mer marknadsekonomi. Fram växer istället partier som i utgångsläget ser alla lador, skördar och vinterförråd som tillhörande staten. Den som sått och skördat särskilt framgångsrikt kan möjligen omnämnas som ”superkapitalist” med ”girigheten som drivkraft” (Jonas Sjöstedt om Dan Olofsson i Di 31/7). Och den alltid med andras pengar lika generösa Gudrun Schyman kan beklaga sig över att ”man inte får öppna munnen utan att det kommer ut ett kvitto först” och att ”en ekonomism har nästlat sig in i politiken”. (Expressen 15/5)

Om ni till vintern upptäcker att någon nallat i ert syltförråd, då vet ni var ni ska börja leta efter gärningsmannen. Eller var det kvinnan?