Stereotypfabriken

Femtio bortkastade år.

Det är lätt att bli missmodig av det slutbetänkande som Delegationen för jämställdhet i skolan, Deja, överlämnade till regeringen i går: Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan (SOU 2010:99).

Könsrollerna tycks inte bara vara som gjutna i cement, de har till och med förstärkts.

Duktiga flickor och stökiga pojkar får de kunskaper de, skolan och samhället förväntar sig; lär sig det de förväntas lära sig. Det är inte pojkarna som väljer att studera på vård- och omsorgsprogrammen, inte flickorna som lär sig om fordon. Skolan är kvar på den genusteoretiska medeltiden.

Det finns naturligtvis en mängd orsaker till varför det är som det är.

Deja har under de senaste två åren presenterat en ambitiös mängd rapporter, beställda av experter på området, vilka är en guldgruva för intresserade. I sin slutrapport drar man egna slutsatser och presenterar en rad förslag på åtgärder. Förhoppningsvis blir flera av dem verklighet. Det måste vara varje elevs rättighet att få bästa möjliga utbildning och kunna läsa det han eller hon vill, inte det han eller hon förväntas. Uppföljningen måste bli bättre, menar delegationen och drar en parallell till vården. Både undervisningsmaterial och undervisningsmetoder vinner på att systematiskt underställas bättre granskning. Till detta kan läggas att här rimligen finns ytterligare ett argument för att förstatliga skolan.

Deja betonar att nödvändiga insatser bör göras redan under de tidiga skolåren. Bilden är att de biologiska skillnaderna – genomsnittsflickan ligger ett till ett och ett halvt år före genomsnittspojken i sin mognad – gör att pojkar riskerar att mötas av negativa förväntningar, de klarar inte skolarbetet lika bra som flickorna, vilket gör att de skolas in i att hantera misslyckanden. För pojkarna spelar det helt enkelt ingen roll om de misslyckas, det är ett normaltillstånd. I dag dominerar flickorna alla högre teoretiska utbildningar, även de som tidigare ansågs vara "manliga".

Riktigt skrämmande är att både sexuella kränkningar och så kallad hedersrelaterad problematik förekommer i så stor utsträckning.

Att vända utvecklingen lär ta tid. Därför är det av högsta vikt att insatser vidtas så fort som möjligt.

Det är först i ett könsneutralt utbildningssystem – sekulärt och vetenskapligt – som alla individers rätt tas tillvara på bästa möjliga vis. Jämställdhet i skolan är inte bara en förutsättning för rättvisa, det är också en nödvändig del i vårt demokratiska samhälle. Skolan får inte fortsätta traditionen av att vara en utbildningsfabrik för produktion av stereotyper.