Nilsson: Slantsingling nästa?

V i är på väg mot en klassisk kvartsfinalserie. Uddamålssegrar, dubbla förlängningar, straffavgörande. Och 80 minuters stekhet underhållning. Handbollsåskådarna får mycket för pengarna och för sporten handboll är kvartsfinalspelet så här långt en ren propaganda. Jag säger bara en sak: Släng dig i väggen, Hitchcock. Dra nåt gammalt över dig, Stephen King. Det här är påskgodis när det är som bäst.

Det är inte varje dag man ser en match avgöras på straffar. Jag ringde IFK-vännen och handbollsoraklet Alf Braun, men inte ens han kunde komma på ett liknande drama.

Varken inomhus eller utomhus.

Det var alltså en historisk match vi fick vara med om i nya Estrad Alingsås.

I min värld så är 1–1 rättvist.

Dock inte logiskt.

IFK rånade Alingsås på segern i Kristianstad Arena.

I Estrad Alingsås var det IFK som glömde knyta till säcken. Leder man med 32–29 när det återstår tre minuter då ska man också vinna. Där och då hade IFK chansen att döda matchserien, och samtidigt få alla Alingsåsbor att längta tillbaka till Nolhaga.

Nu blev det inte så.

Och IFK har sig själva att skylla.

De två första kvartsfinalerna har dessutom gett två minst sagt oväntade matchvinnare.

Johannes Larsson i Kristianstad.

Alexander Borgstedt i Alingsås. Vänsternian var blek, feg och närmast osynlig i Kristianstad Arena. I Estrad Alingsås gjorde han det första historiska målet – sen blev han bänkad. Men i förlängningen kom han tillbaka och storspelade. Borgstedt ägde matchen. Tuffa, hänsynslösa satsningar utsida två (mellan Darko Martinovic och Johannes Larsson) gav mål eller straffkast i varje anfall.

Larsson och Borgstedt visade vad det handlar om. Att våga. Du måste våga misslyckas för att lyckas.

Frågan är vem som tar på sig rollen i morgon eftermiddag?

Det är fortfarande fördel IFK med tanke på hemmafavören. Kan laget dessutom spela som under den första kvarten i andra halvlek så kommer det att gå vägen.

Då gjorde IFK 8-1.

Herdeiro Lucau släppte in ett spelmål på 15 minuter.

Samtidigt som IFK var smarta, tunga, disciplinerade och effektiva framåt. En period som borde gett IFK segern, men sen blev de fega, bekväma och en aning nervösa. Och mer behövde inte Alingsås för att vända ett hotande underläge till seger.

Ett Alingsås som visade att man har fler vapen än kontringarna. Charlie Sjöstrand och Johannes Larsson gjorde ett makalöst jobb i defensiven och raderade helt ut Marcus Enström och Daniel Tellander.

Problemet var att Tellander och Enström gjorde samma jobb mot Sjöstrand och Larsson.

Därför slutade kontringsmatchen 1–1.

Två riktiga kontringar (Tellander respektive Larsson) på 80 minuter. Det måste vara något slags bottenrekord.

 Jesper Larsson har lärt mig att handbollsmatcher avgörs sista fem minuterna.

Det är då de stora spelarna kliver fram.

Det är då målvakterna gör de avgörande räddningarna.

Larsson sa ingenting om straffar.

Jag tror inte ens straffar finns i Tyskland. Ola Lindgren verkade åtminstone helt tagen på sängen, i annat fall skickar man inte fram Claus Kjeldgaard för att visa vägen. Lagkaptenen har väl inte lagt en straff sen Kenneth Andersson var tränare.

n n n

5 kungar för webbsändningen.

n n n

Robin Nilsson gav multijournalisten ett ansikte.

Webbreporter, skribent och krönikör.

En dröm för ett tidningsföretag.

n n n

I tv-soffan påminde Estrad Alingsås om en hockeylada.

n n n

Till sist... IFK hade ett jätteläge att sätta sig i förarsätet men nu är semifinalserien i stället vidöppen.

Johannes Larsson sammanfattade det ganska bra när han sa: “Det är bara att ladda om”.

Själv förbereder jag mig för slantsingling.

Till allra sist... Glad Påsk!