Köropera utan uppbackning

Hans främsta verk är operan "Boris Godunov". Den stötte på hårt motstånd innan den blev uppförd 1874. Efter tonsättarens död gjorde kollegan Nikolaj Rimskij-Korsakov en tillrättalagd version som länge framfördes.

Numera är den genuina urversionen dock den vanliga. Så också när den nu sätts upp på Operaen i Köpenhamn.

Tsaren Boris Godunov är en historisk gestalt och operan utspelas under åren 1598-1605. Så står det också i redogörelsen för handlingen i Operaens programhäfte. Av det ser man ingenting på scenen i ryske regissören Dmitri Tcherniakovs uppsättning.

Där rör sig människor från vår tid. De bär på shoppingkassar, pratar i mobiltelefon och ägnar sig åt allehanda triviala göromål. Det som man ser är något helt annat än det som sjungs.

"Boris Godunov" är en opera om huvudpersonens plågsamma inre på grund av svårigheterna att regera men också av samvetskval över ett mord han i det förflutna begått på en ung tronföljare. Men framför allt handlar den om det hårt prövade ryska folket. Det är i hög grad en köropera.

I den här uppsättningen är det främst några bifigurer som lyckas skapa karaktärsporträtt, Sten Byriels försupne munk, Ulla Kudsk Jensens vassa krogmadam och Gert Henning-Jensens helige dåre. Johan Reuter gör en beundransvärd insats i titelrollen.

De fina körerna, huvudpersonerna i den här operan, inte bara husets egen utan också Det Danske Drengekor och Gentofte och Jaegersborg kirkers pigokor får inte den uppbackning de förtjänar av regin.

Dessutom har man skurit ner operan utan att tala om det. Även den kortaste versionen har en speltid på drygt tre timmar. Den här är två timmar och en kvart.