200 kilo cannabis togs i beslag

Flera myndigheter gör observationer av bilar med odlingsutrustning. Polisens cannabisprojekt i Malmö börjar flagga till nordöstra polisområdet. Adresser kollas upp. Vem köper, vem säljer? Man beslutar sig för att spana på adresserna.

Måndagen i midsommarveckan har det första cannabishuset ringats in. På fredagen i samma vecka är sex hus i Göingebygden knutna till utredningen. Härvan exploderar. Ingen i polishuset i Kristianstad har en aning om var det ska sluta. När polisen går in möts de av en syn ingen sett. I huset i Hunshult slår värmen emot dem. Bostadsytan är sparsamt inredd. En säng, tv, några stolar. Lite kläder, någon tandborste. Ett altare. I köket en riskokare. Också cigaretter och tomma ölburkar. Ljudet från fläktar ligger som en dov matta.

I källaren är luftfuktigheten 70-80 procent. Lukten bedövande. Bakom gummidukstäckta källarfönster vajar cannabisplantor i fläktdraget. Det är en frodig odling i svarta plastkrukor, omsorgsfullt placerade i räta rader. Gödningsmedel, bevattningsslangar, handskar och sekatörer finns tillhands. Elinstallationen är avancerad. Till synes rörig, men den som utfört den har både goda teoretiska och praktiska elkunskaper, skriver elingenjör Christer Sand i förundersökningsprotokollet. Belysningen är stark. Här finns timers och fjärravläsning för att systemet inte ska överbelastas. Här finns tändningsrelä, fläktar, ljuddämpare, kopplingsdosor, jordfelsbrytare, plast, folie, bambupinnar, kablar, saxar, tejp, linor, relä, förlängningsdosor, termometer, våg, skruvdragare, häftpistol och värmelampor. Husen är inredda med el- och fläktinstallationer som kostat cirka 100 000 kronor per hus. I Hunshult skördas 48 kilo.

Husen är karbonkopior. Och fabriker.

Odlingar i källarplanet, i något hus också på andra våningar. Köpta med kontanta pengar för mellan 300 000 och 600 000 kronor, de flesta under 2007. Husen ligger, med något undantag, avsides. Alla har källare, som inretts för ändamålet: att odla narkotika i stor skala för en inhemsk marknad i syfte att undgå införsel.

Personerna som rört sig i och vid husen har varit måna om att väcka liten uppmärksamhet och ge sken av ett vanligt liv. De har klippt gräset, abonnerat på sophämtning. Grannar berättar om hur det varit tänt kvällar och nätter och att ljusskenet varit märkligt. Ibland har det luktat speciellt. Brottsplatsundersökningarna ger massor av spår. Den tekniska bevisningen är stark.

Det sammanlagda beslaget i husen - 200 kilo färsk cannabis, allt från sticklingar till fullt blommande och upp emot 2 000 plantor, det största någonsin i Sverige - förvaras i polishusets skjuthall.

Det berättas om hur lukten vid ett tillfälle spred sig upp via ventilationen och in i rummet där polisens ledningsgrupp hade möte.

Beslaget är inte enkelt att härbärgera och måste torkas innan det skickas till SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium i Linköping, för analys. SKL tar emot 50-60 kilo torkad cannabis från åtta odlingsfastigheter. Man skickar också dit 200 tekniska spår, många fler än normalt. Bland annat skickas en blandningsanvisning som suttit fäst på väggen i några hus. Ett schema över hur plantorna skulle drivas fram. Skriven på vietnamesiska. Spaning på varje hus leder till att misstänkta grips när de kommer dit. 13 personer, elva män och två kvinnor, frihetsberövas.

Av dessa är det bara två som inte behöver tolk. Fyra tolkar översätter. Förhören blir oerhört tidsödande. Sammanlagt hålls 150 förhör med 30-40 personer. Det ställs mycket frågor. Svaren är få eller inga alls. De misstänkta bjuder på ytterst lite information. Berättar, tar ibland tillbaka uppgifter. Lojaliteten i gruppen misstänkta är stark. Utredningsläget är svårt, pusslet knepigt att lägga och det ställer ännu större krav på ett gediget polisarbete.

Det finns koppling mellan de misstänkta: vissa är syskon, vissa är barn och föräldrar, vissa kompisar, andra anställda hos en annan. En del är flyktingar sedan 1990-talet, några är i Sverige illegalt.

En ung man har smugg-lats in, berättar om hur han kom med lastbil från Slovakien. Tio är svenska medborgare, de tre andra medborgare i Vietnam.

Tre har varit "trädgårdsmästare" med huvudansvar för knarkodlingarna. Sticklingar har skickats mellan husen. "Trädgårdsmästarna" har lämnat fingeravtryck i olika fastigheter. De har också bott i husen, som ägs eller hyrts av de inblandade. Egentligen hade polisen inga resurser att gå in i ett så stort ärende. Man fick i sommarsemestertider "laga efter läge". Åtta utredare, tekniker, spanare och beslagspersonal - totalt 35-40 personer - jobbade med förundersökningen, som är på 1 200 sidor.

Utredarna hade ingen bakgrund, heller inga experter att luta sig emot. Men engagemang och noggrannhet. De var noviser och visst körde man fast. Massor av teknisk bevisning gör inte en utredning vattentät. Utredningen som ligger till grund för de fällande domarna visar inte vart färdigproducerad cannabis tagit vägen. Inte heller pekar den på någon ansvarig. Hjärnan bakom och finansiärerna har inte åkt fast.

Förra året togs 5 000 odlingar i Holland. I Norge har över 100 misstänkta cannabisodlare ställts inför rätta. I Danmark, England, Australien, Kanada och USA har odlingar, organiserade av personer med vietnamesiskt ursprung, hittats. Den kriminella affärsidén är internationell. På andra platser i Sverige har cannabisodlingar dykt upp. Flera polismyndigheter ringer Skånes nordöstra för att höra om deras erfarenheter.

Här fortsätter utredningsarbetet. Man är inte riktigt klara, det är mycket man inte känner till. Ingen kan vara säker på att det inte finns fler cannabishus i bygden.

I augusti hölls första rättegången. I november, när det var dömt i Hässleholms och Kristianstads tingsrätt och 13 personer dömts till mellan två och sju års fängelse för grovt narkotikabrott och medhjälp därtill, satte sig de som jobbat med målet ner för en utvärdering. En slutsats är att man möjligen skulle spanat lite längre på husen, det hade kunnat ge ett bättre utredningsläge, kanske hade man fått reda på vart cannabisen blir av.

Birgitta Mattisson