Bråket om Telia bara en förövning
Beslutet att sälja en del av statens aktier i Telia Sonera väckte kraftig opposition från socialdemokraterna och facket. Det ger en föraning om vad som kommer om regeringen säljer Vin & Sprit till någon internationell spritjätte.
Försäljning av aktier i Telia Sonera borde rimligen vara mer lättsmält även för de som med ryggraden går emot i stort sett allt den borgerliga regeringen företar sig. Det var ju Göran Perssons regering som inledde privatiseringen av Telia för sju år sedan. Ansvarig var näringsminister Björn Rosengren, utbildningsminister Thomas Östros.
Nu går Östros i egenskap vice ordförande i riksdagens näringsutskott till hård attack mot att regeringen säljer åtta procent av Telia Sonera. På motfrågan varför han då var med och beslutade om att sälja ut 30 procent av Telia svarar han att han hela tiden varit mycket noga med att betona att staten bör stanna kvar som långsiktig huvudägare. Därefter minskades svenska statens andel till nuvarande cirka 45 procent i samband med fusionen med statliga finländska Sonera. Finska staten äger i dag knappt 14 procent av det sammanslagna Telia Sonera.
Östros har en poäng i ett staten först bör se till att kopparnätet som ägs av Telia Sonera, själva infrastrukturen som andra bredbandsoperatörer tvingas hyra in sig på, först bör skiljas ut från börsbolaget innan en aktieförsäljning diskuteras. Detta brukar jämföras med uppdelningen av tågtrafiken, Banverket har hand om spåren, SJ och andra operatörer tävlar om att trafikera dem.
Statliga Post- och telestyrelsen har ju redan fått i uppdrag av regeringen att 15 juni lägga fram ett förslag om detta. Det verkar lite onödigt bråttom att då hasta fram en ytterligare minskning av aktieinnehavet i Telia Sonera. Mot det kan sägas att svenska staten ändå kommer att kontrollera bolaget sedan man gått ned från 45 till 37 procent. Resten av aktierna är nämligen spridda på många händer, totalt finns närmare miljonen aktieägare i Telia Sonera.
Lite lustig är dock Östros kritik att aktieförsäljningen "helt och hållet är ideologisk". Det säger han dagen efter 1 maj där mycket av socialdemokraternas självrannsakan handlade om att mer betona ideologin. Den borgerliga regeringen tror mer på privat än statligt ägande, har vunnit valet och då är det rimligt att den genomför sin politik – i just det här fallet överensstämmer den med socialdemokraternas tidigare politik, mängder med privatiseringar och utförsäljningar av offentlig egendom under de gångna tolv åren.
Det mest intressanta med Östros angrepp är det höga tonläget, "jag har aldrig mött en fråga som så upprört folk". Det ger en föraning om den kommande debatten om det betydligt mer känsliga företaget Vin & Sprit. Jag upprepar att det borde ligga i både den borgerliga regeringens och den socialdemokratiska oppositionens intresse att erbjuda svenska folket och dess pensionsfonder att köpa så många aktier det vill, dock maximalt någonstans mellan 55 och 70 procent.
Då kan staten fortsätta styra det förhoppningsvis lika framgångsrikt som de senaste 28 åren då startskottet för Absolut Vodka fyrades av. Det är åtminstone i dag svårt att se att en fransk, brittisk eller amerikansk jätte skulle kunna sköta det bättre. Och samtidigt får den borgerliga regeringens ideologi åtminstone delvis genomslag, partiell privatisering.
