Cykelhjälmen räddar liv

Det var vid sextiden en aprilkväll 1995 som olyckan var framme. Lars Persson – som är pensionerad motorcykelpolis – hade deltagit i den årliga avrostningen, då MC-poliser under tre dagar får träna balans och körteknik efter vinterhalvårets uppehåll i motorcykelkörningen. Under den sista kursdagen hade en person från ambulanscentralen berättat hur man skall agera vid en olycksplats om man misstänker skallskador. Han hade berättat att man inte skall sätta den skadade upp. Rörelsen kan nämligen förvärra eventuella blödningar i hjärnan.

Framåt kvällningen cyklade Lars Persson hem i godan ro. Turen gick inifrån stan utmed Långebrogatan. När han kom fram till den korsande Bomgatan såg han en bil, men bilisten såg inte honom. Sedan hände allt mycket fort.

Lars blev påkörd i sidan. Han lyfte snabbt upp sitt högra ben så att det inte skulle krossas av kofångaren. Sedan föll han hårt mot motorhuven och fortsatte sedan över bilen. På andra sidan bilen föll han ner mot marken med huvudet före. Bilföraren kom chockad ut ur bilen. Lars låg kvar för att inte förvärra eventuella skador. Allt hade gått mycket fort och i det läget gällde det inte att göra något förhastat.

När han senare samma kväll kom till sjukhuset, kunde läkaren konstatera att hjälmen räddat Lars Persson från svåra skallskador. I och med att han föll med huvudet före ner i marken kunde skadorna ha blivit mycket allvarliga.

– Cykelhjälmen hade jag fått av mina barnbarn och jag använde den mycket för att jag fått den av dem.

Idag är han väldigt glad åt det. Han kan inte förstå människor som inte använder cykelhjälm.

– Det är en livförsäkring som man har. Man är ju väldigt oskyddad som cykeltrafikant. Det är synd att många skall behöva få sig en rejäl näsbränna innan de börjar använda cykelhjälm, säger Lars Persson med allvar i rösten.

jimmy.vulovic

@kristianstadsbladet.se