Drama i väntsalen

Filminspelningen i Kristianstad i helgen har genomförts av regissören Therese Ahlbeck, som är född och uppväxt här.

Nu går hon på Dramatiska institutets filmregilinje och gör till hösten sin examensfilm, som ska bli en actionfilm.

- Men just nu gör vi kortfilmen Perrongen, som handlar om en kvinna som väntar på sin mamma vid tåget. Då dyker hennes pappa upp, som hon inte har sett på 15 år.

Att det blev just Kristianstad som filminspelning förklarar hon med att hon skrev manuset med den här vänthallen i åtanke.

- Vi åkte runt en dag i Sörmland och gick igenom tio stationer på en dag. Men det fanns ingen vi kunde använda...

Hon gillar just stationen i Kristianstad, med dess höga tak, valvbågade fönster som släpper in mycket ljus.

- Jag ville ha just den här känslan, lite kyrkkänsla. Sedan rökfyller vi stationen för att skapa en mer ödslig stämning, säger hon medan en i filmteamet viftar omkring röken från rökmaskinen.

Therese Ahlbeck har tidigare varit journalist, och jobbat på bland annat Radio Kristianstad.

- Det var ett sidospår, även om radiojournalistiken också innehåller drama. Men det är dramafilm jag vill göra, säger hon.

Golvet i vänthallen svabbas ideligen, för att ge den rätta spegelblanka känslan i filmen. Väntande passagerare får gå förbi utom just när scenerna filmas, och ibland får allt stanna upp i väntan på att kyrkklockorna utanför ska sluta ringa, eller att ett tågs ankomst annonseras i högtalarna.

Loa Falkman och Ellen Mattsson dyker upp tio minuter innan första scenen ska tas.

- Det här är faktiskt den första kortfilmen jag gör, säger Loa Falkman som just avslutat Falstaff på Operan i Stockholm.

Vad tycker han då om att filma där svenska filmens vagga stod?

- Menar du att den gjorde det? Hur då?

Det var här som Charles Magnusson skapade Svenska Bio, som senare blev Svensk Filmindustri, SF. Det var här de första svenska spelfilmerna producerades.

- Där ser man. Och jag som ändå har ett sångstipendium sen 20 år i den här staden... Men ni har, eller har haft, en bra jazzfestival.

Rollen som den försvunne pappan som dyker upp gillar han.

- Det är ett bra manus, en gripande historia. Och även om det är en kortfilm är det samma prestation man ska göra. Det handlar om samma komprimering och output, det är alltid svårt att gå in i roller.