En fiffig kompromiss

Det är nog inte bara jag som är uttjatad på Arenadebatten. Det är lätt att bli tje på diskussioner om pengar, som vi vet från både äktenskap och samboförhållande. Hur ska det då inte vara med så många kockar inblandade och med 438 miljoner i potten, minst.

Kristianstad • Publicerad 26 februari 2008

Det är mycket pengar. En klurig smålänning bland mina vänner har kommit på en fiffig och billig kompromiss. Om det nu inte föreligger så stort behov av att skapa denna superarena i en het byggkonjunktur, när det inte existerar några elitlag på orten och skolornas behov av idrottslokaler bör lösas lokalt (i dessa växthusgastider får det sägas vara vansinnigt att i onödan transportera elever hit och dit för att ge dem boll- och gymnastikutrymme). Då får vi komma på något annat och bättre.

Arenabygget är prestigeladdat. Och prestige är viktigt, har jag förstått. Men skulle inte fru Fritzon och herr Gustafson kunna nöja sig med en ryttarstaty? Till minne av den tid då de ömsom slogs och ömsom omfamnade varandra. I Arenafrågan omfamnar de varandra, så några alternativ inte kan komma fram. Särskilt inte sådana som kommer från de väljare som känner sig överkörda och vill ha folkomröstning.

Men låt Fritzon och Gustafson få en ryttarstaty. Det är mer än stadens grundare Christian IV fått och därmed borde de väl vara nöjda. De bör dock inte sitta på samma häst. Det skulle kunna missförstås. Och de bör inte vara placerade på samma torg.

Som den gentleman jag förmodar Bengt Gustafson är, låter han Heléne Fritzon välja torg. Förmodligen väljer hon, sin ideologi trogen, bort den köpenskapens marknad som utvecklats på Lilla Torg. Heléne Fritzon till häst på Stora Torg. Wow!

En far var ute och gick med sin son som frågade vilka fåglar de såg. Pappan svarade varje gång, att det var en bofink. Till slut utbrast pojken:

- Men pappa, kan en bofink se ut hur som helst? Samma gäller begreppet demokrati. Efter att ha följt debatten på insändarsidan i Kristianstadsbladet, är jag osäker på vad som menas med demokrati. Kan demokrati se ut hur som helst? I så fall vill jag ge ett bidrag.

I min förra krönika (080205) propagerade jag för enkel men god husmanskost för att laga hål i portmonnän. I dag gör jag tvärtom. Mycken "herrskapsmat" har blivit tillgänglig för gemene man. Är inte det demokrati?

Vi behöver bara tänka på glass och kyckling. För att inte tala om hummer och kräftor. Billig hummer kan vi kosta på oss, om vi importerar den tvärs över Atlanten, kräftor om vi tar dem över den gamla karavanrouten Sidenvägen från Kina och vidare genom Asien. Det var skillnad på den tiden vi hade svenska flodkräftor. Fiskaren August på Nätbacken i Albert Eklundhs "Så mötte jag dem" (1946) filosoferar över sina kunder: "Att di kan äta såna djur! De va&apos; väl mycke bättre me&apos; fläsk å pantofflor!"

Sak samma med svamp. Maria von Platen (1871-1959), officersfru från Kristianstad och älskarinna åt litterära storheter som Hjalmar Söderberg och Gustaf Hellström, bodde från 1933 till sin död i Villa Åhamra i Torsebro. Enligt min granne, uppvuxen på platsen, utmärkte sig fru von Platen bland annat för sitt intresse för att plocka svamp.

På den tiden var det ingen trängsel på svampställena!Anders Bojs

SAXO

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.