En studie i fågelstress

Mina tidigareerfarenheterav fåglar begränsar sig till en gräsand och en duva som bildade familj i vår balkonglåda. Duvan lyckades förstås inte, en skata snodde hennes ägg. Dessutom blev jag en gång attackerad av tre strutsar i ett hägn, fast det visade sig att de bara var intresserade av knapparna i min jacka. Och så förstås sonens nymfparakit som kallade hunden "stygga vovven" och sig själv "fina gojan". När fågeln fick syn på mig brukade hon kvida "ojojojojoj …" på ett uppgivet vis.

Damen hade en undulat som flög som en kratta och störtade i en skål med rabarberkräm. Krämen hade hunnit svalna, lyckosamt nog, och fågeln kunde återupplivas med konstgjord andning.

I dag har emellertid damen och jag nyvunna insikter om fåglars beteende i stressituationer. Jag känner inte till någon avhandling om fåglars hantering av stress, om nu forskarna över huvudtaget ägnat sig åt denna intressanta fråga. Dock kan damen och jag kan numera stoltsera med sådana kunskaper och vill gärna delge vetenskapen våra fågelpsykologiska rön.

Helt nyligen fick vioväntat besök i trevna tjället. En oinbjuden skata hade förirrat sig in genom ett öppet fönster och hittade inte ut igen. Trots att vi öppnade allt som gick att öppna lyckades inte den stackars fågeln hitta rätt. Skatan blev naturligtvis stressad, minst sagt.

Den fysiska och psykiska belastning som stress innebär orsakar vanligtvis ökad adrenalinutsöndring och förhöjt blodtryck, det är bekant. I svåra fall kan det också förorsaka magsår och hjärtinfarkt. Så långt åtminstone vad gäller människor. Men man kan nog tänka sig att fåglar påverkas ungefär på samma sätt.

Den förirrade skatanvisade tydliga symptom på stress i sina panikartade försök att nå friheten. Ömsom gömde den sig, ömsom flög den, kolliderade och kraschlandade.

Ja, man kan säga att skatan for runt som en tätting (till skillnad från den okunnige upptäcker förstås den fågelintresserade genast en humoristiska glimt i uttrycket "skatan for runt som en tätting" i det att skatan är en kråkfågel och kråkfågeln en tätting).

Så småningom, med vissvägledning från damen, återvann skatan sin frihet och förtonade i fjärran på fjäderlätta vingar. Efter besiktning av lokaliteterna kunde vi konstatera att en stressad fågel icke blott drabbas av förhöjt blodtryck och förökad utsöndring av adrenalin, utan också av diarré. Den saken är helt klar.

Ja, skatan sket - någonting så in i helv…

(Jag ber om ursäkt för den lätt skatologiska avrundningen, men den kan förhoppningsvis accepteras i sitt sammanhang.)