En tuff sommar för traktens bin
Fredrik Sahlin är yrkesbiodlare sedan sju år tillbaka och han har aldrig varit med om någon liknande sommar. Han är uppvuxen i byn och startade sin verksamhet på hobbynivå. Nu har han cirka hundra bisamhällen fördelade på ett antal bigårdar placerade på strategiska platser i landskapet.
– Jag eftersträvar att ha ungefär åtta bikupor i varje bigård, säger han.
Om man tänker att det finns 40 000 bin i varje kupa nu på sommaren förstår man hur många bin det blir som ger sig ut för att söka pollen och nektar varje dag. En sådan här torr sommar har blommorna blommat av väldigt tidigt, vilket gör att bina inte kan hämta hem så mycket nektar som vanligt. Nektarn omvandlas till honung av husbina inne i kupan. Försommarskörden var mycket bra vilket kompenserar för att sensommarskörden kan bli lägre än tidigare år.
– Men jag är förundrad och ödmjuk inför binas anpassningsförmåga, säger Fredrik. Bina reagerar med att banta ner sin drottning som då lägger färre ägg. Att föda upp yngel i kupan kräver energi och den energin finns inte i en krissituation.
I varje kupa finns det arbetsbin (infertila hondjur), drönare (handjur) och en drottning. Det är arbetsbina som ger sig ut och samlar in nektar och pollen. Drönarnas enda uppgift är att para sig. Om en drottning går förlorad måste det till en ny.
– Jag avlar fram mina drottningar själv, berättar Fredrik. Jag känner mina bin och vill att de ska vara lätthanterliga. Visst händer det att jag blir stucken någon gång, men skyddsutrustning och mångårig vana av arbetet minimerar risken.
Eftersom försommarhonungen skördades innan den värsta torkan slog in, ser säsongen inte katastrofal ut. Men det kan bli följdeffekter inför vintern eftersom bina fick ta till krisåtgärder i juli månad och därför har det inte kläckts så många ägg som det brukar.
Bikupans uppbyggnad består underst av yngelrum. Där lägger drottningen äggen. För att inte drottningen ska lägga äggen i de så kallade skattlådorna har man därefter ett spärrgaller. I skattlådorna lägger bina den insamlade honungen. Det är dessa som sedan plockas av varje kupa när det är dags att skörda.
– Jag har ett roligt och omväxlande arbete som biodlare. Efter semestern väntar en ny skördeperiod. Då ska 400 skattlådor forslas till anläggningen där ramarna stoppas i en centrifug som slungar ur honungen ur ramarna på att skonsamt sätt. Varje ram återanvänds sedan.
Gläntans Bigårdar har en produktion på sex ton honung per år som säljs till butiker och grossister. En liten del av produktionen är så kallad sorthonung. Den honungen har bina producerat av nektar från specifika blommor i landskapet, på försommaren kan det vara maskros och på sensommaren lind.
– Honung är en ren naturprodukt som bina sköter i princip själva. Det är egentligen bara för mig att slunga den och tappa upp den på burkar, avslutar Fredrik. Vi gör ett bra jobb tillsammans, bina och jag.
