Ett hem fullt av kärlek till övergivna katter

Kristianstad Artikeln publicerades

I fåtöljer, på hyllor, bord och golv och i kojor – överallt är det katter. På katthemmet Hildas Tassebo på Näsby har de ett tillfälligt hem tills en blivande matte eller husse faller för dem.

I en än så länge ganska kall lokal med kallt och hårt golv kämpar Joanna Traneheim med sina övergivna katter.

Trots omständigheterna ser katterna ut att ha det riktigt bra hos Joanna. Rummet är inrett med mjuka soffor och fåtöljer och det finns gott om krypin i form av kojor och korgar när man vill dra sig undan de andra katterna eller tränga ihop sig med dem. Om katterna så vill, kan de promenera uppför en ramp och ta sig ut genom en lucka till en inburad utegård. Inför julen har till och med Joanna julpyntat för katterna.

– Det är katter som har dumpats av folk som har tröttnat på dem eller inte kunnat ha kvar dem. Det är mest hittekatter. Folk ringer till mig och säger att de har hittat en katt. Det är inte jag som är ute och letar. Det hinner jag inte, säger Joanna.

    – Jag får åtta–tio samtal varje dag. Det kan vara någon som tipsar om en koloniträdgård med många vilda katter eller någon som inte längre vill eller kan ha kvar sin katt. Tyvärr blir vi inte av med katter i samma takt som de kommer in.

    Varsin egen personlighet

    För henne är det inte alls det myller av katter som det ter sig för en förstagångsbesökare. De tjugotalet katterna har inte bara varsitt namn, utan också varsin egen personlighet.

    Här finns Plåstret, som avundsjukt bevakar sina intressen och knuffar undan den katt som vågar sätta sig i den människofamn hon hade tänkt ha för sig själv. Eller elvaåriga Bamse, äldste katten, som styr och ställer som en tupp bland hönor och alltid ser till att vara först på maten. Mizettan är snackig, som Joanna säger. Hon mjauar alltid tillbaka när man pratar med henne. Trollet ligger helst i sin favoritskål på en hylla och låter inte någon människa komma henne när, inte ens Joanna, medan Bosse är Trollets raka motsats och nästan jämt vill kela, bli buren eller hänga på någons axel likt en bebis.

    Alla har de sina givna platser på Hildas Kattebo och framlever i en fredlig samexistens.

    Under det år som katthemmet har funnits har det bara hänt en gång att två katter har rykt ihop så illa att det har resulterat i veterinärbesök.

    Alla katter på hemmet är kastrerade och vaccinerade, utom den alldeles nyligen och akut inkomna kullen med kattungar, som under Kristianstadsbladets besök hålls i ett annat intilliggande rum för att inte smittas av kattsnuvan som härjar bland vissa av katterna i det större rummet.

    Öppet hus

    Ett par gånger i veckan är det öppet hus på katthemmet och då kommer det folk som vill ha katter, oftast vuxna mellan 35 och 60 år, enligt Joanna. Det kommer också besökare som bara vill umgås med katterna en stund.

    – Det kan vara någon som inte tål att ha katter hemma på grund av allergi. Det kommer också många äldre hit. Då dukar vi upp fika och så får de sitta en stund i sofforna med katterna i knät.

    Joanna får hjälp av ett tiotal personer som ställer upp ideellt och städar, diskar matskålar och håller ordning i största allmänhet.

    – Jag hade inte fixat det utan dem. Jag har också ett heltidsjobb, jag städar. Som tur är jobbar jag här i närheten.

    Det är också tack vare bidrag från utomstående som katthemmet överhuvudtaget kan drivas.

    Ett antal personer bidrar med en summa varje månad till de löpande kostnaderna, de är så kallade hyresfaddrar. Några bakar och säljer eller så håller hela gänget loppis. Sedan finns det också de som bidrar med enskilda insatser. En kvinna som vill vara anonym har bidragit med en värmepump för 10 000 kronor till lokalen.

    – Då kan vi få upp värmen några grader och slipper ha dyra fläktar igång. Det är mest för oss som jobbar här, katterna lider inte så mycket. Förra vintern var det tio till tolv grader.

    Kärleken till djuren

    Det är en kärlek till djur i allmänhet som fick Joanna att starta katthemmet.

    – Jag hatar när djur far illa. Jag vill hjälpa de svaga. Det skulle lika gärna ha kunnat vara hundar, men nu är katterna de som är mest utsatta. Det är ju inte så vanligt med hundar som springer lösa, i alla fall inte i vårt land. Det är så lätt att skaffa katt, och så tröttnar man och den åker ut.

    Av det skälet välkomnar Joanna förslaget till ny djurskyddslag som säger att alla katter ska märkas och registreras och att vilda katter ska steriliseras.

    – Det var det bästa som kunde hända. Då måste folk börja ta ansvar. Man är beredd att lägga ner mycket pengar på sin hund, men inte på sin katt. Äntligen får katterna upprättelse och sitt rätta värde.

    – Mjau, säger en av katterna just då och tittar på Joanna och reportern. Det blir tyst några sekunder innan Joanna börjar skratta.

    – Ja, just det, Mona. Såg du, hon höll med mig.