Forskning om varför ekarna blir sämre

Jägmästare Gunnar Isacsson vid Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstad gör hälsokontroller på landets ekar. I sommar har han rest land och rike kring och tittat till omkring hundra ekområden. Områden, vars ekar är godkända som ”föräldrar” till nya ekplantor, så kallade frötäktsbestånd. Skogsstyrelsen larmade för två år sedan om att de svenska ekarnas hälsotillstånd kraftigt försämrats under en tioårsperiod. Det är på de utglesade kronorna man kan se att ekarna mår dåligt. Vid en inventering 1988 var 9 procent av ekarna skadade, fem år senare var siffran 21 procent och vid den senaste inventeringen 1999 bedömdes hela 59 procent ha utglesade kronor. – Jämför de där två ekarna, uppmanar oss Gunnar Isacsson när vi står i ett ekbestånd som planterades för omkring 100 år sedan i Breanäs vid Immelns strand. Den ena eken har gles krona medan grannekens är grön och fyllig. Om det blir för många skadade ekar inom ett frötäktsbestånd får man överväga att stänga den för att den inte ska sprida dåliga egenskaper. En hel del ekar är drabbade av barkskador. Träden kan överleva men blir mindre värda den dag de avverkas. – Många ekar som planteras idag i Sverige kommer ursprungligen från Holland och just de har visat sig ha lite fler barkskador än ekar med svenskt ursprung. Vi misstänker därför att det kan finnas genetiska orsaker bakom just den typen av skador, säger Gunnar Isacsson. Under sin rond bland Sveriges ekar, som görs vart femte år, har han i år konstaterat ett visst tillfrisknande. – Tyvärr är det nog bara en tillfällig förbättring. Jag tror inte att den dystra utvecklingen för eken har vänt. Men den här sommaren har varit gynnsam för eken med lagom regn i början av juni och sedan en varm högsommar. Hälsan hos de skånska ekarna varierar. Mest välmående är de i södra Skåne medan bestånden i norr, i Göingebygden, har större problem med hälsan. – Ekarna i södra Skåne kan nog tacka de kalkrika jordarna för att de mår bättre, säger Gunnar Isacsson och påtalar att geologin har betydelse för hur trädet utvecklas och trivs. Om eken själv fick välja skulle den bosätta sig i en lagom fuktig, väl dränerad dal, där näringstillgången är bättre än uppe på torra backar. I frisk natur lever ek och svampmycel i jorden till ömsesidig nytta. Mycelet levererar kväve och mineralämnen upp till trädet, som betalar genom att skicka ner socker till svampmycelet. Om det blir för mycket kväve (nitrat) i marken blir det ”billigare” för eken att suga upp gödningen direkt. På kort sikt lönsamt för eken, men när torkan slår till finns det inget mycel kvar som kan lösa upp mineralämnena åt trädet. – Boven till de ökande mängderna nitrat och den minskade tillgången på svampmycel är luftföroreningar, säger Gunnar Isacsson. Utsläpp från bilar och annan förbränning ställer till problemen. Redan som liten planta utsätts eken för faror. Rådjur och älgar finner dem synnerligen smakliga och mjöldagg ockuperar gärna bladen. Men om plantan har hunnit bilda ett ordentligt rotsystem så kommer den igen med nya skott. Snart lurar nya fiender. De större ekarna angrips av bladätande insekter som ekvecklare, lindmätare och frostfjärliar. Skalbaggar kan fara hårt fram på grenarna. Men eken är trots allt ett tåligt trädslag och brukar klarar av ovanstående fiender. Forskarna söker därför efter andra förklaringar till att eken, både i Sverige och övriga Västeuropa samt i Nordamerika visar oroande tecken på ohälsa. Intresset riktar sig nu mot en mikroskopisk algsvamp som misstänkts för att snabbt kunna ta död på ekplantor. Den är en släkting till den svamp som orsakar brunröta hos potatis. Den trivs i fuktig jord och gynnas av nitrat i markvattnet. Härom året togs 10 jordprover i Skåne och i fyra provområden fann man algsvampen. En annan svamp som har ögonen på sig är honungsskivlingen. Den förekommer ofta rikligt på döda träd men forskarna är osäkra på om huruvida den är medbrottsling eller bara är sista droppen som tar död på eken. – Jag vill trots alla faror ändå råda skogsägarna att satsa på ekskog. Vi kan endast se hur utvecklingen har varit bakåt, inte framåt. Och växlingar i hälsotillståndet har förekommit förr. Om de forskare får rätt som spår ett varmare klimat i Sverige så gynnar det ek och andra ädellövträd. Det tar tre generationer att få fullvuxen ek. Vem vet hur förutsättningarna ser ut då? nyheter @kristianstadsbladet.se