Gör varje dag till en Kristianstadsdag

Kristianstadsdagarna.

Jag hade aldrig varit där. Som Malmöbo med i princip bara malmöitiska vänner har det liksom aldrig funnits någon anledning, någon vilja eller något behov.

När jag såg förvåningen, ja nästan chocken, över detta i mina Kristianstadsbekantas och -kollegors ögon förstod jag att det här var något stort. Något som i princip alla i trakten har koll på, planerar in och har känslor inför, må det vara hat, kärlek eller något där mittemellan.

Så för envecka sedan var det premiär. Min vän Emma kom upp för att även hon gå på sin allra första Kristianstadsdag.

Vi började lite försiktigt. Gjorde som alla andra. Gick gatorna upp och ner. Tittade på folket. Hörde på avstånd dansbandsmusiken från Stora Torg. Gick förbi tivolit utanför Domus och tog en vända över Lilla Torg.

Det kändes som vilken gatufestival som helst. Samma tunga os från langosvagnen. Samma fyllon. Samma halvbra musik, blaskiga öl i plastglas och skräpiga gator. Jag var inte särskilt imponerad.

Sedan började vi gå en runda vid de vanliga restaurangerna, barerna och kaféerna. Det var då det slog mig. För här var öppet och fullt med folk. En tisdag!

Efter klockan 18!

Ett av minaförsta intryck av Kristianstad när jag för några månader sedan började vara här lite oftare var tomheten. Hur öde det blir i samma ögonblick affärerna låser för dagen och hur allting stänger igen tidigt på kvällen. Det blir som en spökstad där allt du hör är kråkorna och dina egna ekande fotsteg.

Men nu. Liv och rörelse. Uteserveringar med full kommers, trångt av folk på innergårdarna och vid bardiskarna. Till och med inne i Tivoliparken var det mängder med folk som strosade omkring.

Plötsligt förstod jag den längtan många tycks ha efter Kristianstadsdagarna. För det är ju då det här blir en riktigt stad.

Det räcker inte att kalla några gator för boulevarder, att ha smeknamnet Lilla Paris eller att ha både ett stort och litet torg. Nej, det är människorna som gör en stad. Folklivet och gemenskapen.

Men inget avdet som är charmen med Kristianstadsdagarna, inget av det som får staden att leva upp, har med Kristianstadsdagarna att göra.

För det behövs ingen festival för det här. Inget tivoli, inga scener, öltält eller matstånd ute på gatan. Det räcker ju att invånarna väljer att bege sig utanför hemmets fyra väggar en vanlig tisdag. Att sätta sig på en uteservering med ett glas vin eller en kopp kaffe. Att ta en promenad genom Tivoliparken fast klockan är efter 18.

Helt enkelt: gör varje dag till en Kristianstadsdag.