Han trodde att han skulle dö

Han förstod att han blivit skjuten, trodde att han skulle dö. "Jag märkte blodet och tänkte: nu försvinner jag och jag hann inte säga hej till mina vänner och familj."
Kristianstad • Publicerad 5 februari 2008
Den skottskadade 20-åringen tas in i Malmö tingsrätt. Bild: Tommy Svensson
Den skottskadade 20-åringen tas in i Malmö tingsrätt. Bild: Tommy SvenssonFoto: 

Sent på onsdagskvällen den 5 december förra året skulle 20-åringen slutföra en affär, ett köp av en elpistol, och fick skjuts till mötet på Bjäregatan i Kristianstad av en kompis. Ett ödesdigert möte, skulle det visa sig.

I går var det på dagen två månader sedan han sköts ner.

20-åringen rullas in i rullstol i säkerhetssalen i Malmö tingsrätt. Hela höger ben är amputerat, hans ansikte är halvt förlamat, han kan inte stänga höger öga. Han har genomgått massor av operationer. Skadorna har lämnat bestående ärr. På nätterna drömmer han mardrömmar om att han håller på att jagas - eller dö. De fyra manliga misstänkta följer förhöret med 20-åringen från angränsande rum.

20-åringens ombud har bett rätten om att de inte ska vara närvara. Kvar i rättssalen sitter männens försvarsadvokater och den åtalade 17-åriga kvinnan, som är misstänkt för medhjälp till grov misshandel. Hon gråter.

20-åringen berättar att han varit klasskamrat på gymnasiet med den 20-årige misstänkte mannen, att han är lite bekant med den misstänkte 18-åringen. 17-åringen och 23-åringen känner han inte.

Den åtalade 17-åriga kvinnan känner han lite och hon är lillasyster till den han skulle köpa elpistolen av. Han säger att han tog 17-åringens familjs hundar för att dessa hade det dåligt.

Att han gett bort hundarna till en person i Göteborg, som skulle ta bättre hand om dem. Därför kan han inte lämna tillbaka hundarna när han dagarna innan skjutningen på Bjäregatan blir uppringd av en kille, som vill att han ska lämna tillbaka hundarna.

- Det var ett hotfullt samtal, han sa "du ska få se vad som kommer hända annars". Den 5 december åker han till vändplatsen på Bjäregatan efter att han stämt möte med de två systrarna, en 21-åring och den åtalade 17-åringen.

Nu ska affären med elpistolen, som påbörjats dagen innan, göras upp.

- Jag går ur bilen och mot systrarna. Sen ramlade jag ihop samtidigt som jag hörde skotten. Jag förstod att jag blivit skjuten.

Såg du någon? frågar åklagaren Pernilla Åström.

- Nej, ingen alls.

Han hörde heller ingen.

- Jag trodde jag skulle dö. 20-åringen märkte ett skott. Vilket skott som avlossades först - det i huvudet eller i buken - minns han inte. Åklagaren frågar hur det är nu med honom.

- Innan spelade jag fotboll och ishockey. Nu väger jag 30 kilo mindre och titta som jag ser ut. Jag kan inte göra det jag gjorde innan. Rullstol - det var inte vad jag väntat mig som 20-åring.

Efter skjutningen förs 20-åringen till Centralsjukhuset i Kristianstad. Han har också vårdats på flera andra sjukhus. Han berättar om hur han vaknade upp tre veckor senare. Och fick en chock.

- Jag förstod först inte varför jag inte kunde röra mitt högra ben. Jag hade inget ben. Det är fullsatt på åhörarläktaren. 20-åringens berättelse väcker känslor bland åhörarna.

Den första rättegångsdagen avslutas med förhör med den 17-åriga kvinnan. Hon vittnar om hur 20-åringen kommer till platsen i en Volvo och hur hon ser två svartklädda personer springa fram.

- Den ene tar upp en pistol, håller den mot tinningen och trycker av, jag såg rök och flammor, sen hörde jag ljudet av nästa skott. Då skrek min syster "spring för helvete".

Birgitta Mattisson

044-18 55 37

birgitta.mattisson@kristianstadsbladet.se

SAXO
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.