Han vill blåsa ????liv i fideikommissdebatten

KRISTIANSTAD. I vanliga fall ger Willands ut ett årsblad på cirka en sida ut men för tredje gången har man nu gjort en större sammanställning historien och dagsläget för de så kallade frälsebönderna, alltså de bönder som arrenderar marken under fideikommiss, i det här fallet på Trolle Ljungby.

– Det var de uppmärksammade händelserna under 2011 som föranledde att jag gjorde den här sammanfattningen, när ytterligare en gård lades under det stora godset vädjade vi till greven att han inte skulle göra det men fick inget gehör. Det som händer nu är att vi skickar det här till riksdag och regering som tillsatt en utredning som ska se över om man kan införa friköpsrätt för oss frälsebönder som odlat jorden sedan Hedenhös. Det här systemet är en märklig grej från 1600-1700-talen som fortfarande finns kvar i vår författning, säger Rune Persson.

System som lever kvar

Fideikommiss som systemet kallas är under avveckling sedan 1963 och innebär även att när den nuvarande innehavaren av fideikommissen avlider får arvingen äganderätt till halva fideikommisset och resten av arvet delas mellan resterande arvingar. Redan då talades det om att frälsebönderna som arrenderat jorden skulle få rätt att friköpa marken. Alla bönder på Trolle Ljungby skulle enligt Rune Persson göra det om det var möjligt men greve Hans-Gabriel Trolle Wachtmeister har varit ovillig att släppa ifrån sig jorden trots att möjligheten finns.

– Jag är inte bara kritisk till greven utan även till statsmakten som låtit det här ske. Bit för bit har man tagit ifrån jordbruksbefolkningens jordar som de brukat i generationer. Jag ska använda det fulaste ordet som finns för att beskriva det. Konfiskering, det är vad som sker. Marken för en hel befolkningsgrupp konfiskeras, säger Rune Persson som 1959 fick lov att köpa loss sin gård och ett par hektar av den mark som familjen brukat sedan 1600-talet.

– Det är kanske ett par tre stycken som förunnats denna stora lycka att få köpa sitt hus och en bit mark men mig veterligen är det inte en enda som fått köpa loss hela sitt jordbruk. Den här greven har i alla fall inte hindrat att man överlåtit gårdarna till sina barn, men det har tidigare grevar gjort, säger han.

Inget incitament

På olika sätt har innehavare av fideikommisser runt om i landet gjort sig av med sina arrendatorer. Av de hundratals gårdsarrenden som fanns på Trolle-Ljungby vid förra sekelskiftet återstår nu bara 28 stycken. En av orsakerna är den generella utvecklingen mot färre men större jordbruk, men det är definitivt inte den enda anledningen enligt Rune Persson. Att inte äga marken man brukar gör att det inte finns något incitament till att fortsätta. Arrendatorerna investerar i marken men osäkerheten är stor om det är värt det i längden.

Efter att det första häftet från Willands Arrendeförening skickats till riksdagsledamöterna 1982 tillsattes två utredningar och det verkade som om en lag om friköpsrätt äntligen kunde bli verklighet.

– I mitten av 1990-talet var vi så nära målsnöret i ett 3 000-meterslopp med hinder, men då rusade en åskådare in på banan och domaren fick blåsa av loppet.

Så beskriver Rune Persson händelserna i slutet på 1980-talet och början av 1990-talet när riksdagen antog beslutet att rätten till friköp för frälsebönder borde införas i lagen. Men så skedde inte efter att LRF:s centralorganisation tagit ställning mot beslutet och lyckades avstyra att beslutet omvandlades till lag.

– Resultatet vi ser nu är att landsbygden utarmas och vi kan inte bevara vårt kulturarv, säger Rune Persson.

Bevarandet av kulturarvet är samma argument som innehavare av fideikommissen använder för att motivera varför marken kring slotten inte bör styckas av.

– De har staten på sin sida, de ser finkulturen och det är klart att man ska bevara våra slott men vi har ju också en historia som är värd att bevara, säger han.