Havsörnarnas middag är på väg med pulka
Det går över stock och sten, betesängar och isig skare. Med hjälp av tre pulkor drar Lars och Britt-Marie Jarnemo 60 kilo frysta svinlungor och strupar ut mot kusten i Tosteberga. Ovanför cirkulerar några havsörnar. De väntar på maten som vankas.
– Örnarna möter oss. Ibland känns det som om de vet att det är vi som kommer med pulkorna, säger Britt-Marie Jarnemo.
Familjen har försett havsörnarna vid Tosteberga med mat sedan 1975. Barnen har växt upp med engagemanget och nu är det barnbarnen som tycker det är spännande. Ett familjeprojekt som gett många gemensamma minnen.
– Det är intresse som gör att man orkar hålla på. Havsörnen har ökat något alldeles fantastiskt under de här åren och det blir ett bevis på att man kan förändra, säger Lars Jarnemo.
1800-talets jakt och miljögifterna på 50-talet innebar att havsörnen var nära utrotning i Sverige.
Intresse för både foto och natur, men även önskan att få göra en insats gjorde att Lars Jarnemo började med sin åtel på eget initiativ. Naturskyddsföreningens "Projekt havsörn" inspirerade.
– Havsörnarna var fulla med gift eftersom de tog sin mat ur Östersjön. Genom att vinterutfodra med giftfri mat skulle man få fler ungar att klara sig den första vintern.
Lars Jarnemo jobbade då med naturvård på Skogsstyrelsen och kände väl till markerna. Han fick klartecken från markägaren att påbörja åteln.
Vid utfodringsplatsen har han byggt en hydda där han kan studera örnarna utan att de störs. Där har han tagit många av sina bästa bilder som naturfotograf.
Men det har också blivit många timmar med tubkikaren för att läsa av de ringmärkta örnarna för vidare rapportering.
– 1978, den tredje vintern, var första gången jag kunde läsa av en ringmärkt örn. På ringmärkningscentralen sa de att det var en knölsvan jag hade sett, men det var jag ganska säker på att det inte var, berättar Lars Jarnemo och skrattar.
Det visade sig vara en serie ringar som Björn Helander fått som ledde havsörnsprojektet.
– Det var så vi kom i kontakt med varandra.
I början hämtades döda grisar från lokala uppfödare, men striktare regler gjorde att obesiktigade djur inte fick läggas ut. Nu får man grislungor och grisstrupar från Scan via Naturskyddsföreningen.
– Jag får lägga ut trafikdödat vilt, men jag får inte tag på det.
Enda fördelen med att man slutat lägga ut hela grisar är att de slipper städdagen på våren när vinterns rester skulle samlas ihop.
I år började matningen redan den 8 december. Annars blir mellan lucia och jul fram till en bit in i mars. Åtskilliga mängder mat har burits ut under åren. Förra vintern blev det sammanlagt 1 400 kilo.
De får ofta frågan om man inte skämmer bort örnarna genom matning. Men det är ingen risk, menar Lars Jarnemo.
– De är kadaverätare av naturen.
Örnmaten placeras ut på stenarna i strandkanten. På väg tillbaka upptäcker han okända skidspår. Han suckar.
– Ibland när man ser det här så tänker man att nu skiter vi i det här. Vi har satt upp skyltar där vi vädjar till folk att undvika just platsen för åteln, för att örnarna ska få vara ifred. Men det hjälper inte.
Havsörnen är fascinerande och Lars Jarnemo förstår att den lockar, men önskar samtidigt att man hade förståelse för örnarnas matro.
– En större skrikörn kom hit två vintrar. Vi blir inte så glada när det kommer sådana rariteter. Det blir anstormning av folk här, säger han och skrattar lite.
När projektet började fanns det endast ett tiotal flygfärdiga ungar längs Östersjökusten.
I dag finns det tio häckande par i Skåne och 500 par i hela landet. Åteln i Tosteberga är en av få som finns kvar i Sverige. Kristianstadsbygden har två. De enda i Skåne.
När isen försvinner kan vattnet stå högt. Då byts kängorna ut mot vadarbyxor och matpaketen får bäras på ryggen.
– Det är tungt. Vi tar ett år i taget och får se hur långe vi håller på. Havsörnen klarar sig nog utan utfodring nu, men en sådan här vinter är det befogat. Speciellt för ungfåglarna.
Fotnot. I dag lördag leder naturfotograf Patrik Olofsson örnspaning på Isternäset kl 9–12. På söndag arrangeras örndag i Tosteberga hamn kl 9–13.