Historiker tonar ner det rödvita och blågula

Historikern Gunnar Ståhl är i rakt nedstigande led släkt till hustrun till Kristianstads första svenske borgmästare. Han har en teori om att nationen spelade en liten roll för ämbetsmännen när Skåne blev svenskt för 350 år sedan.
Kristianstad • Publicerad 27 februari 2008
Historieintresserad Gunnar Ståhl från Bromma vet mer om Skånes och Kristianstads historia än många andra. Bild: Willy Alm
Historieintresserad Gunnar Ståhl från Bromma vet mer om Skånes och Kristianstads historia än många andra. Bild: Willy AlmFoto: 

Trots att Gunnar Ståhl är från Bromma vet han mer om Skånes och Kristianstads historia än många andra. Han har tillbringat åtskilliga timmar i landsarkivet i Lund där Kristianstads stadsarkiv finns förvarat.

Hans ursprungliga intresse för 1600-talet och framåt är av rent personliga skäl. Hans farmors morfars farfars fars moster hette Margareta Arvidsdotter, som var gift med Johan Nilsson, Kristianstads förste svenske borgmästare.

I släktforskandet har han också funnit att nationen hade en ringa betydelse för ämbetsmännen som svenska kungen behövde i Skåne, när landskapet hade övertagits från danskarna i samband med Roskildefreden 1658. - När Skåne gick under den svenska kronan gick man igenom vilka ämbetsmän och präster som kunde vara kvar. Man ville gärna ha en svensk prägel. Detta gick inte alls så fort som historieböckerna säger. Många danska fogdar svor trohet under svenska kungen, kanske hälften. Det handlade för dem inte så mycket om Sverige eller Danmark. För adeln var deras egna villkor av större betydelse. De fick i stort sett igenom sina villkor och ställde därför upp.

- Mina släktingar som hamnade i Skåne och Blekinge blev skåningar ganska snart. Några gifte in sig i adelssläkter och blev på olika sätt befordrade till skånsk adel, skånska ämbetsmän. Jag vill tona ner det här väldigt antingen rödvita eller blågula. Gunnar Ståhl tonar också gärna ner försvenskningen av Skåne som ska ha skett med övertagandet av landskapet.

- En hel del svenska ämbetsmän, framförallt de som sysslade med skatter, förvaltning och i viss utsträckning rättsfrågor, flyttade till Skåne och tog enligt min syn inte över ett landskap med gammal kultur. Snarare blev de som flyttade in i den gamla kulturen assimilerade. Många blev helt enkelt skåningar. Från arkiv och danska historieböcker har Ståhl hämtat en annan tanke, att motsättningarna mellan svenskar och danskar på den tiden inte var så stora som många historieböcker har fått oss att vilja tro.

- Överheten ville gärna se historien i svart och vitt, men tittar man på verkligheten var det mycket kontakter mellan bönder och handel och affärer fortsatte att fungera. Sina tankar har han fått fram genom sin släktforskning om släkten Modérus från Moheda i Småland, som flyttade till Skåne och kom att få förvaltningsuppgifter, en släkt som även Gunnar Ståhl härstammar från. Han är mycket nöjd med arkivmaterialet som har att göra med Kristianstad.

- Det förmånliga med just Kristianstad är att arkivmaterialet är så rikt ända från 1614. Det innebär att jag har kunnat gå in och se Johan Nilssons bouppteckning, ett 50-tal sidor från när han dog 1667. Där kan man läsa hur han bodde, vad han ägde och det ger en bra uppfattning om hur bra en borgmästare hade det.

Marcus Haraldsson

044-18 55 56

marcus.haraldsson@kristianstadsbladet.se

SAXO
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.