Hon omfamnar hösten som en kär gammal vän

September är månaden då allting drar igång igen. Vi går tillbaka till jobben, bokklubben, sumobrottningen eller vad man nu vill syssla med.

Nu ställer vi åter krav på varandra. Man förväntas dyka upp i tid. Vara hel och ren samt ha en bil som startar.

Redan där befinner jag mig i brant uppförsbacke.

Alla mina t-shirts har antingen hål eller gräsfläckar från att spelat fotboll på Gamla Näsby i somras. Någon automobil äger jag inte. Maskiner är inte min kopp te. Jag saknar till och med en vettig rakapparat.

Under sommaren räddas jag av min yviga personlighet. Varenda kotte tar ju ändå dagen som den kommer. Det blir kanske en lunch på Täppetstranden - en siesta - vad vet jag? Det är Thomas Ledin för hela slanten och lite ojämn skäggstubb anses mest vara en del av en skön karaktär.

Ja, du hör. Juni, juli och augusti är på många sätt idiot-månader. Då mår jag, ska du veta. Kraven är lägre än Lägsta punkten. Sverige kopplar på semesterhjärnan vilket är detsamma som att den är helt avstängd.

Eller som min sambo säger: En vanlig dag för en man.

Men när hösten kliver in genom dörren med djupröda löv och stundande mörker är det som att tidvattnet drar sig tillbaka. Allvaret blottläggs. Allt man skjutit upp och förträngt blir plötsligt synligt.

Den nya säsongens budskap är tydligt. Det är dags att ta tag i sitt liv igen. Och denna uppgift passar vissa bättre än andra.

Min sambo stortrivs. Hon älskar allt med ”efteråret” som hösten så vackert heter på danska. Hon omfamnar denna årstid som en kär gammal vän.

Någon som hon vill prata ikapp med.

För henne är hösten - trots sin uppmaning till nystart - inte en kravfylld tid. Det är nu som hon kan ägna sig åt sina älskade projekt. Sådant som hon gått och planerat i månader.

I skrivande stund flyttar hon runt möblerna i lägenheten. Mycket åker upp på vinden. Med ojämna mellanrum ramlar det in folk som hämtar saker.

Det är som att jag lever i Bermudatriangeln. Prylar går upp i rök här. Häromdagen försvann vår koala av sten bara för att dagen därpå ersättas av en porslinshund. Han fick namnet Bernard.

Han ska visst bo hos oss nu.

Bernard bidrar tydligen med stämning. Det gjorde inte koalan. Han hade visst blivit ”trött” och fick adopteras av grannen.

Det kunde jag känna igen mig. Jag blir så dåsig om hösten. Jag vill bara sova och längta till våren. Men inte min sambo som istället slår vakt om energin som varje ny årstid ger oss.

Dock måste även hon ladda batterierna.

Varje kväll singlar gotländskan ner som ett kastanjelöv i soffan. Där löser hon korsord och unnar sig lyxigt te som dricks ur en stor kopp.

Detta gör mig så glad. Det kan jag nämligen skriva under på. Att lägga växeln i friläge och stanna farkosten. Skillnaden är att hon gjort sig förtjänt av vilan.

Hon har till och med laddat för kommande tid.

I soffbordets låda finns stearinljus som ska tändas när det blir lite mörkare. Men det är en annan berättelse, en annan säsong.

Glatt höstmys på er.

Gillar jag: Att springa runt Råbelövssjön. Fullkomligt magiskt under hösten när bladen byter färg. Nästa vecka ska jag bli rastad av min goda vän Anders.

Ogillar jag: Som du kanske redan gissat är jag missnöjd med min rakapparat. Ska unna mig en ny. Men det är en djungel där ute. Jag ska söka upp en riktig butik och få riktig service.