Hon räddades tillbaka till livet

Marie-Louise Sandberg fick i helgen ett epileptiskt anfall. Vilket tillhör vanligheterna för denna småbarnsmamma. Problemet var bara att hon var och tränade på Tivolibadet, och simmade på den djupa delen av bassängen. Hon sjönk som en sten.

– Jag minns ingenting, det brukar jag inte göra efter mina anfall. Jag promenerar oftast omkring när jag har anfall men jag minns sällan någonting, berättar hon

Men aldrig förr har hon råkat så illa ut som i helgen. Hon vet inte hur länge hon låg där på bassängens botten, inte heller badvakterna vet det. Men en av dem såg henne och hoppade i för att få upp henne. En badgäst, en läkare, insåg snabbt allvaret och hjälpte till att ge hjärt- och lungräddning.

– Jag har ont i bröstet, det är som om någon slagit mig 20 gånger, hårt, beskriver Marie-Louise Sandberg känslan. När hon plockades upp ur vattnet andades hon inte. Hon hade ingen puls. Blodtrycket var extremt lågt och hon hade vatten i lungorna. Men de snabba insatserna räddade hennes liv. När ambulansen kom var hon vid medvetande, förvirrad och i chock. Efter tre dagars observation på sjukhuset fick Marie-Louise Sandberg komma hem igen. Tacksam. Glad, men mycket skör. Hon har ont i kroppen, och den ständiga oron över vad epilepsin kan ställa till med har stärkts. Förhoppningsvis bara för tillfället. För hon är så innerligt glad att hon lever.

– Tack alla som hjälpte mig. Jag är så oändligt tacksam.

Samtidigt vill hon höja varningens finger åt dem som inte tar epileptiker på allvar. Som ser en frisk människa som klarar sig bra som alla andra. Men när anfallet kommer, är det en annan sak.

Tivolibadets badvakter känner till Marie-Louise Sandbergs sjukdom. De har lovat att de ska plocka upp henne om det händer något.

– Även om de missade mig i fredags och inte såg när jag sjönk, så upptäckte de mig och räddade mig. Det kommer att krävas ytterligare vila för att hon ska känna sig helt återställd. Men snart nog lär hon traska ner till badet för en simtur. För hon är inte rädd, hon minns inget av det som hände i vattnet. Och hon vet att badvakterna har ögonen på henne.

– Jag vill inte säga att jag var död. Men jag var utan liv en stund.

Fast hon kommer nog att hålla sig till bassänger där hon bottnar i framtiden. För säkerhets och livets skull.

Åsa Carlsson

044-18 55 62

asa.carlsson@kristianstadsbladet.se