Hurra för skillnaden
Det händer då och då att våra läsare klankar på språket i Kristianstadsbladet. Situationen är säkerligen likadan för alla tidningar runt om i landet. Många gånger är kritiken i högsta grad befogad men ibland kan vi uppleva den som alltför generaliserande och som uttryck för bristande förståelse för de produktionsvillkor som råder inom den moderna dagspressen.
En av de vanligaste anmärkningarna från läsarna handlar om att tidningens skribenter inte kan skilja på de och dem. Senast häromveckan ringde en läsare in till jourhavandespalten och ondgjorde sig över detta, dock utan att ge ett konkret exempel.
Det är knappast någon hemlighet att dagens skribenter kan känna viss osäkerhet inför valet mellan subjektsformen de och objektsformen dem. Riktigt illa går det om man råkar felaktigt satsa på den senare formen i stället för den förra. Under den gångna sommaren kunde man dessvärre i denna tidning hitta bland andra formuleringen: "dem har flyttat". Ingen munter läsning för en språkvårdare.
Vad göra för dem som famlar bland formerna och som inte är införstådda med den traditionella grammatikens förklaringsmodeller? En fyndig lösning vore naturligtvis att rekommendera den talspråkliga varianten dom /dåm:/ över hela linjen och problemet skulle vara ur världen. Men faktum är att det inte är i alla dialekter, till exempel vissa sydsvenska, som de och dem uttalas /dåm:/. Således fungerar stavningen dom bara som talspråksimiterande skriftform för dem som har det uttalet. Dessutom har denna skriftform redan tre olika betydelser i svenska språket: kyrka, kupol/huv och beslut i domstol.
"Domandet" hör med andra ord inte hemma i vanlig nyhetstext men kan givetvis komma till pass i andra sammanhang, där man särskilt eftersträvar talspråksprägel i texten.
Det mest effektiva sättet att få veta om man ska använda subjektsformen de eller objektsformen dem är att tillämpa det så kallade oss-testet. Metoden förlitar sig på vårt naturliga språköra. Grundregeln lyder att i fraser där det passar med oss ska man också välja dem: "Oss/dem har han aldrig lyssnat på". Omvänt, där ordet vi passar väljer man de: "Vi/de har aldrig kommit för sent". Prova gärna själv med ett antal olika fraser och du kommer att upptäcka att metoden verkligen fungerar. Om man trots allt skulle vara osäker, är det bäst att klämma till med formen de. Det är det minst riksfyllda.
Landet ledande språkvårdare har emellertid hittat ett undantag, ett specialfall av de/dem. Det handlar om konstruktionen de som/dem som, särskilt efter prepositioner som till, för, av och på. Här råder valfrihet, både de som och dem som är godkända: "Många av de/dem som sökte jobbet saknade utbildning"; "Jag litar inte på de/dem som fjäskar för mig".
Resonemanget bygger på att konstruktionen de som/dem som kan analyseras på två sätt. Å ena sidan kan man betrakta de som som ett fast uttryck och som subjekt i bisatsen "de som fjäskar". Å den andra kan man uppfatta dem som styrt av prepositionen (på) och bisatsen börjar först med "som fjäskar".
Personligen tycker jag att förklaringen är något krystad och andas en viss uppgivenhet, även om man säger sig ha spårat båda uttryckssätten i svenskt skriftspråk ända tillbaka till 1500-talet. Enligt min mening fungerar oss-testet tillfredsställande även i det här sammanhanget. Endast motvilligt accepterar vi på Kristianstadsbladet likställdheten mellan de som och dem som.
För övrigt kan tidningens läsare vara övertygade om att vi kämpar oförtrutet och så gott vi kan för att upprätthålla skillnaden mellan de och dem i våra texter.
