Ingen för de yngre och äldres talan

208 personer har någon typ av kommunalt förtroendeuppdrag i Kristianstad. 127 av dem är män, 81 är kvinnor.

Långt mer än hälften av de folkvalda, 130 personer, befinner sig i åldersgruppen 45 till 64 år. Ser vi till den faktiska befolkningen finns inte mer än en fjärdedel av kommuninvånarna i den åldersgruppen.

Mest rättvis representerad är befolkningen i åldrarna 25 till 44 år. De allra flesta politikerna i den gruppen ligger i det övre åldersspannet. 50- och 60-talisterna är betydligt bättre representerade än de som är födda på 70-talet. Kristianstads yngste kommunpolitiker är född 1980, den äldste såg dagens ljus 1926. Det innebär att en väldigt stor del av befolkningen inte har några politiker i samma ålder som de själva. Över en fjärdedel av kommuninvånarna befinner sig i den situationen.

Att det inte finns några politiker i åtta- eller trettonårsåldern är inte så konstigt. Däremot är det inte lika självklart att inga 76-åringar platsar på politiska uppdrag. –Jag är rädd att de äldres ord inte väger så tungt i samhället idag. Visst tror jag att många äldre skulle orka och vilja engagera sig, men har vi någon talan? undrar Valborg Lingström sekreterare i SPRF:s, Sveriges Pensionärers Riksförbund, lokalavdelning i Kristianstad.

Hon tror att många yngre är omedvetna om de specifika behov som äldre har. Det håller Kerstin Byrhult, ordförande i SPF, Sveriges Pensionärsförbund, i Linderöd och Äsphult med om.

–Man ser ju först om sitt eget hus, konstaterar hon och tillägger sedan: Det finns många som har föräldrar som tillhör de äldsta grupperna. De kan säkert ha känsla för vad vi äldre behöver. De äldre får alltså hoppas på att de representeras av yngre som tänker på dem och arbetar för deras behov. Det tycker Evy Asp är en mycket olycklig situation. Hon sitter med i Kommunala Pensionärsrådet, KPR. I rådet ingår tre politiker och elva representanter från pensionärsföreningarna. KPR verkar som en referensgrupp för politikerna där de kan få de äldres syn på främst omsorgsnämndens verksamhet.

–Naturligtvis vore det bättre om vi äldre inte var en referensgrupp utan att några av oss satt med i omsorgsnämnden. Som det är nu har vi inte rätt att delta i några beslut utan bara tycka till, säger Evy Asp.

Om de äldre själva fanns med i de politiskt valda församlingarna tror hon att många diskussioner skulle se helt annorlunda ut. Säkert skulle också andra, mer personliga och näraliggande frågor behandlas. –Vi ser mer till de äldres behov, vi har deras bästa för ögonen. I omsorgsnämnden är det däremot mest tal om budgetramar och överskridanden. Det pratas mer om pengar än om vilken vård och omsorg de äldre verkligen får.

Som exempel nämnder Evy Asp den konsultrapport som delvis ska ligga till grund för omorganisationen inom omsorgsförvaltningen. Hon tycker inte att den utgår från de äldres behov.

–Samma sak gäller förvaltningens kritik mot rapporten. Brukarna, det vill säga de äldre, syns inte alls i diskussionen.

Osynligheten tycker Evy Asp finns i hela samhället. Pensionärerna deltar i mycket liten utsträckning i det offentliga livet.

–De som är över 70 år får inte plats i någon politisk organisation. De senaste åren har det talats så mycket om att vi måste lyssna mer till ungdomarna. Det har fått följden att vi äldre har glömts bort, säger hon.

malin.ullman

@kristianstadsbladet.se

0-17 år 21,93% av befolkningen, inga folkvalda

18-24 år 8,7% av befolkningen, 1,92 % av de folkvalda

25-44 år 25,78% av befolkningen, 25% av de folkvalda

45-64 år 25,24 % av befolkningen, 62,5% av de folkvalda

65-79 år 13,10% av befolkningen, 10,58% av de folkvalda

80 år och uppåt 5,25% av befolkningen, inga folkvalda