Jenny Sjöö: ”De som lever med psykisk ohälsa är inte är ensamma”

Hur ser din erfarenhet av psykisk ohälsa ut?

– Jag har en tendens att i perioder falla i depression och när jag fick mitt första barn blev det väldigt tufft. Det var en svår graviditet och förlossning och vår dotter mådde inte bra under sitt första år. När hon blev bättre kraschade jag. Jag kunde inte klä på mig och jag kom inte ihåg mitt namn. Efter två års sjukskrivning fick jag förslaget om stadigvarande sjukersättning. Jag hade inte ens fyllt 30 och kände att jag inte hade någon funktion längre. Den dagen kom jag hem, lade mig på soffan och sa till min dåvarande sambo att jag bara skulle ligga där resten av livet. Han svarade att det vare det dummaste han någonsin hört. Då kände jag att jag måste bevisa att jag inte alls var någon man kunde räkna bort. Det blev en drivkraft att komma tillbaka.

Hur blev du Skåneveckans projektledare?

– Under min väg tillbaka hörde jag talas om att Region Skåne satsade på attitydförändringar gentemot psykisk ohälsa och hörde av mig för att se om det fanns något jag kunde bidra med. Jag började arbetsträna inom psykiatrin och efter två månader blev jag anställd och veckan blev ett av mina ansvarsområden.

Hur kändes det första året?

– 2010 hölls den för första gången, en liten satsning med ett tiotal punkter. De som kom stod längst bak i salen och smög längs väggarna. Men året därpå började folk höra av sig och ville medverka och veckan har blivit större för varje år. Mycket har hänt under min tid men det finns fortfarande mycket kvar att göra.

Varför är det viktigt att uppmärksamma psykisk hälsa?

– Om jag hade läst det här programmet när jag mådde som sämst hade jag känt att det finns människor som vill hjälpa. Jag vill att de som lever med psykisk ohälsa ska känna att de inte är ensamma. När man börjar prata om det och hör att andra känner på samma sätt så förstår man att det inte är något fel på en. Det ger väldigt mycket hopp. Om det finns en person som väljer att leva, istället för motsatsen, har allting betalat sig. Det är fantastiskt att vara en del av det.

Fler drabbas av psykisk ohälsa, både unga och äldre. Beror det på att vi bli bättre på att upptäckta signaler eller att vi faktiskt mår sämre?

– Jag tror att det är både och. Om man tittar på yngre så ser vi hur stress påverkar dem. Omvärlden och sociala medier ställer krav på att man ska visa upp en lyckad fasad. Det blir en brutalt krasch in i vuxenlivet. Men i dag pratar vi mer om hur saker påverkar oss och en annan öppenhet kring det som är jobbigt. Då kan man förhindra att man faller för långt ner i spiralen.

Vilka krav ställer psykisk ohälsa på samhället?

– Vi pratar mycket om att alla är olika och vi ska se till allas individuella förmågor men det är inte så det fungerar i verkligheten. Det är vissa kriterier som ska uppfyllas på ett visst sätt utifrån samma mall och det tror jag att vi måste jobba mot. Ofta finns det inte tid och ork för omsorg och det är där samhället brister.