Kämpen från Östervång vann striden mot sjukdomarna – ”Det har knappt sjunkit in än”

Det var på våren 1994 hela historien har sin början. Jimmy Jepsson är en glad 9-åring som spelar fotboll med kompisarna och efter en kollision med en kompis fick han ont i magen. Dagen efter var febern så skyhög att det inte gick att ta i honom.

– Jag sov i mamma och pappas säng natten efter krocken på skolan och när mamma väckte mig hade jag så ont i hela kroppen att det inte gick att ta i mig ens. Det kändes som om jag var helt överkörd, berättar Jimmy.

Det bar av med ambulans till sjukhuset där han hamnade i en säng på akuten. Kort efter det mörknar det för ögonen.

– Jag minns att jag vaknade till av att det stod en sjuksköterska som tog blodprover på mig. Jag tittade på mamma som tittade frågande på sjuksköterskan och undrade vad det var frågan om, eftersom han såg så bekymrad ut, minns Jimmy Jepsson.

Sjuksköterskan svarade att de hade sett något på senaste proverna och ville göra en analys till. Efter det mörknade det åter för Jimmys ögon. Efter provtagningar och undersökningar konstaterades det på sjukhuset att Jimmy hade drabbats av njurcancer. Kort därefter skickades Jimmy till avdelning 9 i Lund för behandling.

Efter ett par operationer där man till sist tog bort ena njuren började det se bättre ut. Ett tag.

– Efter sista operationen minns jag att läkarna och sjuksköterskorna började pusha mig till att jag skulle ta mig ur sängen och komma upp och röra på mig. Den dagen jag bestämde mig för att ta mig ur sängen gick jag ut i korridoren tillsammans med mina föräldrar. Då möts vi av ett team av sjuksköterskor som säger till mig att jag tyvärr måste gå in på mitt rum igen och stanna där, berättar Jimmy med en tung röst.

Jimmy och hans föräldrar fick ingen direkt förklaring till uppmaningen. Det dröjde ett flertal timmar innan man kom in och berättade att Jimmy tillsammans med flera andra patienter på avdelningen hade smittats av hepatit, varpå hela avdelningen isolerades.

– Vi har aldrig fått reda på sanningen om hur det gick till. Det jag vet har jag hört på omvägar och vet inte hur mycket som stämmer, men det låter troligt. I brist på annat, konstaterar Jimmy Jepsson.

Någon officiell förklaring till hur det kunde ske har Jimmy och hans familj aldrig fått veta och det upplever det som att sjukhuset försökte tysta ner det som hände. Totalt åtta cancersjuka barn på avdelningen drabbades av smittan.

– Den här epidemin borde inte kunna hända. Trots mycket intensiva undersökningar har vi inte fått någon förklaring till hur smittan spritts, sade smittskyddsläkaren Hans-Bertil Hansson till Dagens Nyheter den 19 januari 1995.

Någon ersättning från sjukhuset för det som hänt fick man inte heller. Det var försäkringsbolaget Jimmy är kund hos som betalade ut ett engångsbelopp. Jimmy Jepsson åkte till sjukhuset med cancer och åkte därifrån med hepatit.

Och med hepatiten som en liten djävul på axeln försökte Jimmy leva sitt liv och låta sjukdomen påverka honom så lite som möjligt. Genom träning, ett aktivt liv och att utesluta alkohol har Jimmy hållit hepatiten i schack.

– Jag har märkt hela tiden att så fort jag trappat ned och tagit lugnt har de mörka tankarna kommit ibland och gick man ned sig så syntes det direkt på proverna och hur ögonen började gulna. Då vann hepatiten mark på mig. Men genom att hålla igång med jobb, träning och att träffa vänner så har man ständigt funnit glädje och då har inte hepatiten haft något att komma med heller, berättar Jimmy.

Stundvis har det också varit tufft med olika delar i livet på grund av hepatiten. Både arbetsgivare, kärleksintressen och en del vänner har varit oförstående. Av rädsla, tror Jimmy, men säger att det inte tar bort det faktum att det gör ont som den gången när han såg en lapp på ett bord hos en vän som hade skrivit ut faktapapper om hepatit och skrivit ner vad som är farligt med sjukdomen.

– I de fallen hade det varit lättare om man bara hade pratat direkt med mig i stället så hade man sluppit att känna sig som en spetälsk, säger Jimmy.

De tråkiga stunderna har Jimmy dock aldrig låtit ta grepp om hans liv. ”Han har det största hjärta jag vet.” är en vanligt återkommande beskrivning på mannen som alltid tagit sig tid för att stanna och fråga någon som ser ut att behöva hjälp och som spenderat många nätter ute på fälten som aktiv i Missing People.

– Det har bara varit att kämpa på, konstaterar Jimmy.

Den 25 maj i år var värdena sämre, men Jimmy fick ett glädjebesked. Han skulle få påbörja en behandling mot hepatit som är ganska ny på läkemedelsmarknaden. Innan behandlingen undersöks man noggrant för att se vilken typ av hepatit C-virus man har för att läkaren ska kunna veta vilket läkemedel man ska sätta in och på försommaren 2018 var det alltså Jimmy Jepssons tur.

Efter en påfrestande behandling som emellanåt tog ut sin rätt på kroppen och gjorde Jimmy sängliggande kortare stunder fick han den 29 november glädjebeskedet. Hepatiten var borta. Jimmy friskförklarades och läkaren som ringde med beskedet berättade att han kommer att avsluta ärendet. Glädjebeskedet firades med tårta och besök av släkten.

– Det var så svårt att tro det. Man har levt med det så länge och när någon då ringer och säger att det är borta… Det har knappt sjunkit in än, säger Jimmy.

Jimmy Jepsson fyllde 33 år i somras. Då hade han levt med hepatit i 24 år, nästan tre fjärdedelar av sitt liv. Men inte längre. Jimmy tog striden, gav aldrig upp, blickade alltid framåt och kämpade på. För det är ju den han är. Kämpen från Östervång.