Kända och okända som fått byn att leva

Karlins väg leder rakt igenom Huaröd. Vi kör in den vägen med vår rullande lokalredaktion. När vi lämnar byn samma väg några timmar senare vet vi att namnet kommer från en prästson i byn, Georg Karlin. Han grundade Kulturen, det berömda museet i Lund.

Anders Nilsson är en annan smått legendarisk person i byn som fått en väg uppkallad efter sig. Här divideras det dock om det var för hans insats som fjärdingsman eller om det är för att vägen går på hans gamla marker som den döpts efter honom.

– Han cyklade omkring och höll styr på byn, berättar Nils-Eric Nilsson, trätoffelfabrikanten som verkar veta det mesta både om vad som händer och har hänt i Huaröd.

Själv räknar han inte med att få någon Toffelväg eller Nils-Erics väg uppkallad efter sig. Han nämner då snarare modeskaparen Katja of Sweden, tidningsmakaren Carl-Adam Nycop eller byns stora namn i dag, musikern Mats Rondin, som mer lämpliga att hylla med egna vägnamn. Kända personer som alla förknippas med byn och som därmed gjort Huaröd välkänt långt nedanför Linderödsåsens gröna kullar. Katja of Swedens verksamhet har man inte glömt här, speciellt inte bland karlarna i byn när hon drog hit vackra sömmerskor.

– Dessa tjejer i sina modekläder blev ett pittoreskt inslag i byn på 60-talet, berättar Lars Ohlsson leende. Då blev det liv och fart. Ingen av dem stannade dock kvar och gifte sig här. Pågarna i byn var för blyga.

Nils-Erik Nilsson kommer ihåg att Roberto Rosselini, den store filmskaparen som umgicks med Katja of Swedens man, kom till honom och beställde träskor till filmstjärnan Ingrid Bergman och hennesdöttrar. Någon fotbollsspelare lär dock inte, den fina fotbollsplanen till trots, vara aktuell för att få sitt namn på en vägskylt. Nu spelar man i sjuan och i går var det värsta derbyt mot Östra Sönnarslöv, ärkerivalen.

1966 blev Huaröds IF utsett till Sveriges sämsta fotbollslag när laget kom sist i serien med 0 poäng och 7–136 i målskillnad. Åren efter gick det lite bättre och HIF vann sexan 1969 och gick upp i femman. Det var bråk kring fotbollen även på den tiden fast ordet fotbollshuligan ännu inte var uppfunnet.

– Direkt efter matchen gällde det för det besökande laget att skynda sig i väg, förklarar Lars Ohlsson. Det hände att spelarna annars blev jagade nedför Sönnarslövsbackarna.

– På 60-talet började de unga lämna byn. Det blev en trend, berättar Lars Ohlsson som själv slog sig ner i Tollarp vid en gata där så många kom från byn att den döptes till Huarödsgatan i folkmun.

Sedan blev det en trend att vända tillbaka.

– Byn har växt betydligt sedan slutet av 70-talet med ett 25-tal nya hus och fastigheter med hyreslägenheter.

– Nu finns det 44 barn som går i skolan fram till femte klass, berättar Ingela Olsson, som är ordförande i byalaget. Bättre bussförbindelser, önskan om bredband och krav på kommunen att stötta byalaget mer i skötseln av bassängbadet är de viktigaste frågorna i dag. Ett annat krav är fler pensionärslägenheter så de äldre kan bo kvar.

Detta är Huarödbornas önskelista nu när Vägverket till slut fixat ny beläggning av vägen, och baracken till förskolan, som startar i höst, äntligen har kommit på plats.

Brita och Stig Malm, som bor vid infartsvägen, är dock lite bekymrade över den ökande hastigheten:

– Nu kallar vi det 110-väg eftersom bilarna bara svischar förbi på den nylagda asfalten.

Annars trivs de i idyllen med ett häckande tranpar som för andra året i rad kommit tillbaka som deras närmaste grannar.

En som möjligen i en framtid kan få sitt namn på en vägskylt är unga Johanna Wahlund, som tävlingsrider och har varit med i ponnylandslaget. Hon arbetar tillsammans med systern Caroline med att köra in och träna hästar och tycker som nästan alla att de bristfälliga kommunikationer är byns stora problem.

– Chaufförerna verkar också hata 556-turen, suckar hon. Det måste vara rena straffkommendering för dem.

– Inte hittar de och ibland kör de fel eller missar hållplatser, fyller Lennart Elvstrand i med.

Systemet med ersättningstaxi tycker de är bra, men ändå otillräckligt. Elisabeth Tjärnvall, som kommer med hunden Isac, har flyttat tillbaka till byn efter några år bland annat utomlands och arbetar med trycksaker och design i egen firma.

– Jag behöver bredband, en nödvändighet för vårt företags utveckling.

Nisse Larsson har bott här hela sitt liv. Han fyller snart 80 och har tillsammans med hustrun Margit Larsson drivit ett lantbruk. Deras dotter är elfte generationen som tagit över driften av gården, som varit i familjens ägo sedan 1634.

– Nu sker det dock som sidosyssla, berättar han. Det är svårt i dag att driva ett bärkraftigt lantbruk här uppe.

Margit Larsson var centerpolitiker i Degeberga, när det var egen kommun och hon var med och kämpade in i det sista tillsammans med Tollarp för att slippa inlemmas med Kristianstad.

– Nu efteråt inser jag dock att det inte hade gått att fortsätta med de små kommunerna. Men i den mindre kommunen Degeberga arbetade man mer gemensamt för kommunens bästa över partigränserna. I Kristianstad gick mycket av tiden åt till partikäbbel, minns hon. Som av en händelse smyger samtidigt sjöbopartiets Nils Edwin Andersson fram runt bussen. Själv anser han att andra får ta ansvar för det politiska käbbel som nu finns i kommunen.

– Det var för 12 år sedan i mitt vardagsrum här i Huaröd som Kristianstadsdelen av sjöbopartiet bildades, säger han. Nu heter vi dock ”kristianstadsbygdens framtid. Vi har i dagarna fått papper på att det nya namnet är godkänt och klart.

Jörgen Mårtensson dä har flyttat hit från Åhus och tycker det är skönt att slippa köer i affärer och poängterar att här hejar alla och man har tid att snacka.

– Här är det lite gemytligare att bo.

Och samtidigt understryker han det alla andra säger:

– Det är så fantastiskt fin natur.

Och det är bara att hålla med när han pekar runt och visar där vi står med den rullande lokalredaktionen utanför byns lanthandel. Detta är samlingspunkten i byn och mitt över gatan ligger Anders Nordqvists konstgalleri och föreningshuset. Matboden utvecklas mer och mer mot en diversehandel och det är Bengt Ek som sköter affären.

– Underlaget växer med de nya familjerna som flyttar in, förklarar han. Lediga tomter och hus går snabbt åt. Byn lever som aldrig förr. Det moderna Huaröd har också en gemensam pub för byborna i källaren under Matboden. Alla som vill bli medlemmar är välkomna. Det är också ett sätt för de nyinflyttade att snabbt komma in i gemenskapen.

– Här har vi temakvällar och fester av olika slag, berättar Jörgen Mårtensson dä.

Och även över generationsgränserna finns ett samförstånd. Åldermannen och toffeltillverkaren Nils-Eric Nilsson får också avsluta:

– Skall en by fungera måste man vara social och fördomsfri mot varandra. De nyinflyttade måste snabbt känna sig hemma och välkomna.

Det verkar alla göra här.