– Första månaden som arbetslös kände jag att ”fan va gött!” Men nu är inget roligt. Hade jag fått ett jobberbjudande – vad som helst – så hade jag tackat ja. Det är det enda jag vill, ha ett jobb, säger han.

Joakim Arvidsson har egentligen goda förutsättningar. Han har varit timanställd – en helg per månad – på ett apotek i Kristianstad under flera års tid. Han gick ut it-linjen på JB-Gymnasiet i Hässleholm förra våren. Och han sökte, och kom in, på en utbildning till it-drifttekniker på Högskolan i Kristianstad i höstas.

Men i julas hoppade han av.

– Jag kom in på utbildningen en vecka efter de andra. Jag kom efter och lyckades aldrig riktigt komma i kapp, förklarar Joakim Arvidsson.

Tuff situation

Sedan dess har han varit arbetslös. Det innebär, säger han, att han går hemma. Han söker jobb i Kristianstad och hela Skåne, och även it-jobb i Göteborg, Stockholm och Malmö, med får oftast inte ens svar. Med lite tur blir det ett ”tack för visat intresse”.

Han har också en jobbcoach, via arbetsförmedlingen, på ett studieförbund. Hos jobbcoachen är han tre timmar per dag, fyra dagar i veckan. Får hjälp att skriva personliga brev, lyssna på föreläsningar och pratar om motivation, ork och liknande. Hos jobbcoachen finns fyra olika grupper. Joakim Arvidssons grupp består av tjugo personer.

– Jag tycker inte att det fungerar bra. Jag känner inte att jag tjänar något på det. Det tycker de flesta ungdomar som går där, säger Joakim Arvidsson.

Situationen som arbetslös beskriver han som tuff. En situation som han upplever sig dela med många andra ungdomar i Kristianstad.

– Det känns som att man är en parasit på hela livet.

Oförståelse

Joakim Arvidsson har ingen a-kassa. De pengar han har att klara sig på är 3 000 kronor per månad i utvecklingsersättning via försäkringskassan samt lönen från helgjobbet på apoteket.

– Eftersom jag bor kvar hemma hos min föräldrar har jag allt nödvändigt. Men jag kan inte hänga med kompisar ut på helgerna hur som helst och jag har faktiskt vissa räkningar att betala. Ibland ger jag också mina föräldrar en 1 000 kronor. Jag bor ju ändå gratis.

Men han upplever att han möts av en viss oförståelse från föräldrarnas sida.

– Jag tror att de inte riktigt vet hur det är att vara arbetslös i dag. Det är inte bara att skaffa ett jobb, säger Joakim Arvidsson.

Frågan är då vem han anser bär skulden till att det är så svårt för många ungdomar i dag.

– Att just jag är arbetslös faller på mig själv. Men jag känner ändå att man borde få mer hjälp av myndigheter och allt vad där är. Det är lätt att skylla på politiker, regeringen och riksdagen som styr.

Hoppfullt

Men Joakim Arvidsson har inte gett upp. Till hösten har han återigen sökt in på utbildningen till it-drifttekniker. Han har dessutom kompletterat med att söka till en yrkeshögskola i Malmö.

– Förra sommaren, när jag precis tagit studenten, kändes det inte särskilt frestande att plugga vidare i två år till, säger Joakim Arvidsson. Men nu har jag gått hemma och funderat över vad jag vill göra med mitt liv, och studier är det som känns mest hoppfullt nu.

Kristianstadsbladet, den 31 maj.