Annons

Kristianstadsbladet klandras för artiklar om ”cv-lögnare”

Mediernas Etiknämnd klandrar Kristianstadsbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Kristianstad • Publicerad 26 oktober 2021

Uttalande av Mediernas Etiknämnd dnr. 20399, exp. nr. 36/2021

Mediernas Etiknämnd klandrar Kristianstadsbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed. Tidningen publicerade 18 artiklar om en kommuntjänsteman som anklagades för att ha ljugit om sitt cv. Men personens ställning motiverade inte en så pass ingående granskning, enligt nämnden.

Annons

Kristianstadsbladet publicerade mellan den 14 augusti 2020 och den 30 oktober 2020 en artikelserie på sammanlagt 18 artiklar. Samtliga anmäldes till Medieombudsmannen. De anmälda publiceringarna har ingått i en artikelserie som tidningen efter hand kallat ”cv-lögnen”. I fokus för granskningen stod en kommunal tjänsteman, som enligt tidningen bland annat ljugit om sitt cv samt var personligt vän till en hög chef inom kommunen. I flera artiklar beskrevs processen kring den anställde som slutade med att hon avskedades.

Tjänstemannen anmälde publiceringarna. Hon hade förvisso inte blivit namngiven i artiklarna. Men hennes kön, arbetsplats och befattning framgick. Arbetsgivaren hade bara en anställd med den befattningen och det framgick vilken avdelning hon arbetade på. Det var en enkel sak att förstå vem det handlade om, menade anmälaren.

Huruvida anmälaren verkligen ljugit om sina meriter var i det skedet inte bevisat, och det var alltjämt föremål för en rättsprocess.

Eftersom hon offentligt pekats ut som klandervärd och ohederlig hade hennes möjligheter att hitta en ny anställning inom området för hennes hittillsvarande karriär allvarligt begränsats. Anmälaren hade aldrig haft något arbetsgivar- eller arbetsmiljöansvar, och hon hade inte varit i arbetsledande ställning. Trots det hade tidningen utmålat anmälaren som ”en minichef”.

Kristianstadsbladets oproportionerliga fokus på henne hade kostat henne anställningen, menade anmälaren.

Kristianstadsbladet försvarade sin publicering. Uppgifterna om den dåliga arbetsmiljön och lögnen kring cv:t var belagda, menade man. Dessutom hade anmälaren fått många tillfällen att kommentera anklagelserna, och till och med uppmanats att göra det.

Medieombudsmannen konstaterar att utgångspunkten för den medieetiska bedömningen är att varje publicering bedöms för sig, men även helhetsintrycket av en artikelserie kan beaktas vid bedömningen av om anmälaren har tillfogats en oförsvarlig publicitetsskada. För att avgöra det vägs publiceringarnas allmänintresse, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika förhållanden, mot intrånget i den enskildes privatliv.

Det finns ett allmänintresse av att belysa missförhållanden i form av arbetsmiljöproblem och om anställda i offentlig sektor har bristande meriter. Allmänintresset av att på detta omfattande sätt rapportera om att en enskild person, utan någon särskild ansvarsställning, kan ha betett sig klandervärt och ljugit i ett anställningsförfarande är dock mer begränsat.

Tidningen har inte namngivit anmälararen. Artiklarna har däremot innehållit andra identifierande uppgifter. Bland annat vilken kommun och vilken avdelning anmälaren arbetade på. Genom uppgifterna har en viss, begränsad krets av kollegor, familj och bekanta kunnat förstå att artiklarna gällt anmälaren.

Artiklarna har innehållit negativa, och i vissa fall nedsättande, uppgifter om anmälaren. I den första artikeln framgick att kollegorna tyckte att hon ” agerande minichef ” och att hon saknade kompetens för sitt jobb. I efterföljande artiklar stod det att hon ljugit i sitt cv då hon anställdes för fem år sedan. Det framgick också att hon avskedats under rapporteringens gång.

Annons

De nedsättande uppgifterna om anmälaren, om att hon agerat minichef och saknat kompetens, har kommit anonymt från kollegor, och innan felaktigheterna i cv:t uppdagats. Det framgår inte hur många av kollegorna som instämt i kritiken. Det har heller inte funnits något konkret exempel på hur och när hon agerat klandervärt. Det gör uppgifterna svåra att bemöta. Anmälaren har dock inte fått någon möjlighet att kommentera just dessa uppgifter, vilket är en brist i tidningens rapportering.

Tidningen har genom kontrollerna med universitetet respektive högskolan haft tillräckliga belägg för uppgiften att det fanns felaktigheter i anmälarens cv. Tidningen har även tagit del av kommunens utredning då den blivit klar, samt intervjuat chefer som bekräftat förhållandena. Uppgifterna om processen där anmälaren avskedades har också varit belagda.

Anmälaren har i publicering 2 fått bemöta uppgifterna om felaktigheterna i cv: t. Det har framkommit att hon därefter inte velat bemöta tidningens uppgifter ytterligare.

Artiklarna har helt klart orsakat anmälaren publicitetsskador. Frågan är om de har varit oförsvarliga.

I publicering 1 återges kollegornas nedsättande omdömen om anmälaren. Även med beaktande av det varit fråga om ett begränsat utpekande, så anser MO att omdömena om anmälaren varit så hårda att hon behövt få möjlighet att bemöta dem. Eftersom tidningen inte gav henne den möjligheten fick hon inte chans att nyansera uppgifterna och minska publicitetsskadan. Skadan som hon därigenom orsakats har varit oförsvarlig och för det bör tidningen klandras.

Det är rimligt att en tidning ska kunna granska fall där betydande felaktigheter i en persons ansökningshandlingar har legat till grund för ett anställningsbeslut inom den skattefinansierade offentliga förvaltningen. Skadan för anmälaren har därtill begränsats av att hon utpekats endast för en mindre krets. MO anser därför att de inledande artiklarna i serien kunnat motiveras medieetiskt.

Det står dock inte klart om hon verkligen har haft en sådan ställning som gör att hon får tåla den ingående granskning som tidningens fortsatta, ihärdiga, rapportering har inneburit. Typiskt sett gäller att personer med en offentlig ställning, som medför att det finns ett ansvar att utkräva av dem, får tåla mer ingående granskningar. Det beror också på vad det är för typ av uppgifter som publicerats.

Det har endast i några av artiklarna (publicering 6, 11, 16, och 18) framkommit uppgifter om anmälarens jobb: hon hade [titlar angivna], och hon ”hade ansvarat för hanteringen av miljontals kronor och hundratals människor”. Det går inte att veta vilken ställning eller vilket ansvar anmälaren haft bara med ledning dessa uppgifter. Vad var det för projekt hon lett? Hur stort var det, och vad innebar det i form av ansvar, till exempel, ekonomiskt ansvar

Tidningen har heller inte pekat på något annat förhållande hos anmälaren som gör att hon får tåla mer ingående granskningar. Det gäller även med beaktande av att hon haft en av de högre lönerna på avdelningen samt att hon varit vän med en chef. Det har inte framkommit att anmälaren skulle ha haft något formellt ansvar för att komma till rätta med arbetsmiljöproblemen.

Efter det att felaktigheterna i cv:t uppdagats har artiklarnas innehåll bestått av återpubliceringar av det inledande avslöjandet tillsammans med nya detaljer som successivt tillkommit i händelseutvecklingen. Rubrikerna har stundtals varit tuffa. Ett exempel är den som satts på nätversionen av publicering 11: ”Ljugande anställd går till motattack”.

Annons

Allt detta har inneburit ett stort fokus på anmälarens person och på det fel hon gjort för fem år sedan. En sådan bevakning hade kunnat vara godtagbar avseende en person som haft en klar ansvarsställning i samhället. Men eftersom det inte har framkommit att anmälaren har haft någon sådan ställning, anser MO att den ihärdiga bevakningen har gått över gränsen medieetiskt. Det allmänintresse som motiverat viss granskning av anmälaren, har avtagit i takt med att uppgifterna publicerats gång på gång. De artiklar som genom rubriksättningar, ordval såsom ”ljugande anställd”, samt ingående redogörelser för oegentligheterna, granskat anmälaren sedan saken redan uppdagats och rapporterats om har orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada.

Även med beaktande av att utpekandet skett för en mindre krets, anser MO att det intrång i anmälarens privatliv som artiklarna orsakat inte har varit medieetiskt godtagbart. Även för detta bör tidningen klandras, menar MO.

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Kristianstadsbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Detta är en förkortad version av nämndens beslut. Beslutet i sin helhet kommer att finnas tillgängligt på Allmänhetens Medieombudsmans/Mediernas Etiknämnds hemsida www.medieombudsmannen.se.

Fotnot: Pressens Opinionsnämnd och Allmänhetens Pressombudsman ombildades den 1 januari 2020 till Mediernas Etiknämnd och Allmänhetens Medieombudsman.

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons