Krönika: Aeroflot – ett tryggt alternativ

Varje gång är jag lika nära att skrikande lämna planet. Jag hatar det, känslan av att vara instängd, tokhögt upp i luften, utan någon som helst kontroll över vad som händer.

Jag har prövat det mesta: lugnande tabletter, alkohol i onyttiga mängder, tunga fackböcker och trevligt resesällskap.

Inget hjälper.

Det har ännu inte gått så långt att jag faktiskt ställt in en resa. Är för nyfiken och sugen på att se världen för det. Men visst är det ett problem när så mycket tid går åt till att oroa sig inför och under resan.

USA-vistelsen nyligen var superspännande, men tolv timmar i ett plan som var alldeles för litet för min smak lade lite sordin på upplevelsen.

Men när jag några veckor senare åkte åt andra hållet, till Moskva, hände något.

Delvis kan jag förklara den lugna känslan i magen på hemresan med att det varit en flygintensiv månad. Jag har vant mig helt enkelt. Men det var något mer.

Efter att ha riskerat mitt liv dagligen, på den ryska huvudstadens gator, har jag fått lite perspektiv på saker och ting.

Att åka taxi i Moskva är något av det otäckaste du kan vara med om. Inte alltid helt nyktra chaufförer kastar sig dödsföraktande mellan åtta-tio hysteriskt trafikerade filer. Stannar för rött gör de, men att de stannar för fotgängare är inte lika säkert. Någon nollvision har ryssarna inte hört talas om. Jag fick berättat för mig att statistiken över dödsoffer i trafiken putsas genom att bara de som dör direkt, på plats, räknas.

Med sådana bilder i huvudet känns ett flygplan, vilka fördomar man än har om Aeroflot, som ett tryggt alternativ.

Eva Emmelin,

webbredaktör