Logdans - för alla som vill vara som dom är

- Det här är första och förmodligen sista gången som vi åker på något sånt här.

Johanna och Elin från Kristianstad, som av säkerhetsskäl inte vill uppge sina efternamn i rädsla för att bli ertappade på logdans, är skeptiska. Nog för att de 20-åriga tjejerna följde med av fri vilja men att tvingas stanna kvar tills sista dansen tycks inte vara särskilt uppskattat.

– Vi är egentligen bara chaufförer till mammorna men så tänkte vi: "äh, vi hänger på in!". Fast nu vet jag inte riktigt, det känns ju lite surt att vi har lovat att köra dom hem också. Vi får väl ta och gå en runda eller nåt, säger Elin och ser lagom missnöjd ut när kvällens orkester, Flamingokvintetten, drar igång ännu en buggklassiker.

Men det finns faktiskt dom som kommer och njuter av varenda sekund. Dansgolvet fylls successivt av buggexperter som skulle kunna varenda tur baklänges om man så väckte dom mitt i natten. Och för ett otränat öga ter sig den tysta överenskommelse alla dansare emellan som oerhört fascinerande. Alla vet vilket håll och hur snabbt man ska dansa för att inte krocka med ett annat par.

– Jo men det sitter ju i ryggmärgen liksom, säger Karin Olsson.

Och konstigt vore väl om hon inte kunde sin dansbaneteknik. Hon och ett helt busslast från Sölvesborg hänger på låset varje gång det vankas logdans.

– Logdans är det bästa! Man kan verkligen vara sig själv, man behöver inte klä upp sig och hålla på. I dag var vi ett gäng på 22 personer totalt som tog bussen hit. Och som stammisar är vi så klart först på plats, det är ju viktigt att man får sitt stammisbord.

Och nog verkar sittplatserna vara av betydelse. Tillräckligt nära dansgolvet för att snabbt kunna komma in i ringen men tillräckligt avskilt för att kunna smuggla upp den medhavda fickpluntan. För en och annan kaffegök slinker det nog ned mellan dansvarven. Något som inte undgår ordningsvakten Mathias Åkesson.

– Så länge man håller det lite under bordet och inte beter sig illa så kan jag ha överseende med det. Dom flesta sköter sig och är glada så då kan man bjussa på att se lite mellan fingrarna.

jin. lavesson@kristianstadsbladet.se