Mäktiga havsörnar fascinerar
Lars och Britt-Marie Jarnemo trampar stigen ner mot havsbandet. Just den här dagen knarrar snön under fötterna, och en bitande nordvästvind ligger på. På ryggen bär de vardera tjugo kilo frysta svinlungor från slakteriet, som ska bli till hjälp att klara vintern för de många unga havsörnar som övervintrar längs nordöstra Skånes kust. I 27 år har Lars och Britt-Marie, och under många år även deras båda barn, gått stigen ner mot utfodringssstället. Två gånger i veckan, i ur och skur, ibland utrustade med ficklampor efter mörkrets inbrott, men också under strålande vackra vinterdagar som denna.
Men det hela började egentligen mer eller mindre av en slump. –Vi har alltid varit naturintresserade, men att det blev just havsörnen som vi valde att ägna vårt intresse åt, berodde nog mest på att Projekt havsörn hade dragit igång då, och vi fascinerades av de stora och mäktiga fåglarna, säger Lars Jarnemo.
Under åren har de skaffat sig mer och mer kunskap om havsörnarna. Lars Jarnemo har tillbringat timmar, och ibland hela dagar inne i sitt gömsle, i närheten av utfodringsplatsen.
Gömslet ligger väl dolt under några vindpinade enar, och består av fyra väggar, två gluggar och en matta.
–Jag har också en rödspritsvärmare, och en plastdunk ifall nöden sätter an, säger han.
Och det gör den förstås ibland. För ska man studera örnar, behöver man ligga hopkrupen i gömslet under många timmar, helst ska man krypa ner i gömslet redan innan gryningen, och stanna där tills skymningen fallit. Och att gå ut för att uppsöka naturtoalett skulle skrämma iväg örnarna i närheten på en gång.
I gömslet har Lars Jarnemo bidragit till forskningen om örnarnas flyttvanor.
–Man kan med hjälp av ringmärkning utläsa varifrån de kommer, och när de är födda. Örnarna här kommer från Estland, Åland, Finland och Sverige men vi har också haft en gäst ända ifrån Kolahalvön. Däremot verkar det som om örnarna som föds vid Atlantkusten också stannar där, något norskt besök har vi inte haft, säger Lars Jarnemo. Även om örnstammen längs Östersjökusterna, är på väg att växa sig starkare igen, så är individerna långt färre än de var för bara ett par hundra år sedan.
–På 1800-talet fanns det häckande örnar på Trolle Ljungbys ägor, och på godset hade man också örnar i fångenskap, säger Lars Jarnemo.
Men, en intensiv rovjakt ledde nästan till utrotning i början av 1900-talet. En kampanj inleddes för att få havsörnen och kungsörnen fridlysta, vilket också skedde 1924. Men då var antalet havsörnspar längs med ostkusten nere i 40. Stammen började dock långsamt öka i antal, bara för att på 1950-talet drabbas hårt igen. Denna gång av miljögifter, framför allt DDT. På 1970-talet startade projekt havsörn, och sedan dess har stammen på nytt växt till sig. Och de stora rovfåglarna har också fått en annan acceptans. Tosteberga hamn har blivit ett verkligt utflyktsmål för både fågelskådare och allmänhet som vill få en skymt av de stora fåglarna.
–Det känns väldigt roligt att allt arbete vi har lagt ner har bidragit det goda resultatet, säger Britt-Marie Jarnemo.
Men, än har de inte tänkt sluta. Ungfåglarna som söker sig till södra Östersjökusten vintertid kommer att finna föda där också i framtiden. Med all säkerhet ditburen av familjen Jarnemo.
carina.nilsson
@kristianstadsbladet.se
