Missnöjda socialsekreterare

Det menar socialsekreterarna på barn och ungdomsenhetens stöd och utredningsgrupp i Kristianstad.

– Sedan mitten av 1999 har 17 fast anställda socialsekreterare och två arbetsledare slutat hos oss där vi har 14 tjänster, säger socialsekreterare Ingrid Strömbeck.

Stor personalomsättning på grund av låga löner och hård arbetsbelastning gör det svårt att leva upp till den lagstadgade verksamheten.

På socialförvaltningens enhet för barn och ungdom arbetar en grupp med 14 socialsekreterare med stöd och utredningar. Utredningarna kan gälla barn som utsatts för övergrepp eller som har missbrukande föräldrar som inte klarar att ta hand om dem. Utredningarna kan ligga till grund för beslut om omhändertagande. Verksamheten är myndighetsutövande och har lagar att följa.

På grund av en ohållbar arbetssituation på socialförvaltningen är det tveksamt om socialsekreterarna klarar att följa lagstiftningen. Det berättar några av gruppens socialsekreterare, som Kristianstadbladet har träffat.

De berättar om ideliga omorganisationer under 90-talet som har lett till slitningar mellan olika grupper inom enheten, som i sin tur har inneburit att anställda har lämnat verksamheten. Socialsekreterarna menar att det bottnar i samarbetsproblem och bristande kommunikation mellan ledningen och de anställda.

– Problemen får också allvarliga konsekvenser för arbetet, menar socialsekreteraren Birgitta Lööv.

Ett uttalande av socialnämndens ordförande att endast tre socialsekreterare har slutat den senaste tiden, och det på grund av graviditetsledighet och att de ville sluta pendla, är en missvisande bild, menar socialsekreterarna.

– Arbetssituationen här har varit dålig under en längre tid. Vi har räknat ut att 19 fast anställda slutat här sedan mitten av 1999. Då tillkommer det dessutom ett antal vikarier som har varit här och vänt. Vi är bara tre kvar, av såväl socialsekreterare som arbetsledare, sedan slutet av 1998, säger Ingrid Strömbeck. – Flera av socialsekreterarna har slutat på grund av arbetsrelaterade besvär, säger Ing-Marie Jönsson.

– Vi som har valt att arbeta kvar har fått en hårdare arbetsbelastning med stress och mycket övertid. Den ständiga omsättningen av personal gör att man inte orkar ta hand om varandra, säger Ing-Marie Jönsson.

– Man går ständigt omkring med ont i magen och har svårt att sova på nätterna. Jag vaknar ofta vid 4-tiden på natten och tänker på jobbet, på vad man gjorde och inte gjorde, säger Birgitta Lööv.

– Vi kan inte heller säga att det där tar jag imorgon, när det är barn som far illa, säger Ing-Marie Jönsson.

För närvarande är 3 socialsekreterare i gruppen sjukskrivna pga arbetsrelaterad sjukdom. – Vi har också ett personligt tjänsteansvar. Gör vi ett felaktig bedömning kan vi i yttersta fall dömas till fängelse straff, säger Ingrid Strömbeck.

Mycket av arbetstiden går åt till att lära upp nyanställda och vikarier.

– Det tar flera år att komma in i de här arbetsuppgifterna, säger Ing-Marie Jönsson.

– Det är också svårt för oss nya att gå in i tunga ärenden utan tillräcklig handledning. Man undrar ofta om man gör rätt och hur man skall gå vidare, säger Sara Tholén, en av de senare anställda.

Att det dessutom är dåliga löner gör att socialsekreterare flyr förvaltningen för andra arbetsgivare.

Socialsekreterarnas kritik mot sin ledning är stor. Gruppen skrev till arbetsledningen i december förra året om att de bland annat ville ha bättre löner. Detta ledde till ett möte i mars, där förhandlare från personalkontoret deltog. Man uttryckte då en stor förståelse för gruppens situation och utlovade ordentliga lönelyft för samtliga anställda i gruppen. Man skulle lyfta ut stöd- och utredningsgruppen och titta på deras löner, speciellt på grund av de tunga och svåra arbetsuppgifterna. Tidsramen var ett besked före maj månads utgång. 31 maj hade gruppen en träff, då det framkom att arbetsgivaren inte kunde hålla sina löften. Gruppen säger att de som svar från socialchefen Roland Persson fick höra; ”Man säger så mycket”.

– Det enda sättet att få upp lönen är att byta jobb. Vi som har valt att stanna kvar har halkat efter. Den som är alldeles ny tjänar lika mycket som jag som har varit här i flera år. Arbetsledningen har inte förstått att det är viktigt att hålla kvar den rutinerade personalen. Nu gynnas de som flyttar på sig, säger Birgitta Lööv. – Vi har tre och ett halvt års universitetsutbildning, en del har även vidareutbildning eller dubbelkompetens, säger hon.

– Alla vi som arbetar här har ett stort intresse och engagemang för jobbet. Vi tror på att människor med rätt hjälp kan förändra sina liv till det bättre. Annars hade vi inte orkat jobba kvar, säger Fanny Danielidou.

– Jag undrar hur det skulle se ut om vi behandlade de som söker hjälp här, på samma respektlösa sätt som vi blir behandlade, säger Ingrid Strömbeck, vilket hela gruppen instämmer i.

marcus.haraldsson

@kristianstadsbladet.se