När gräset hålls tillbaka kommer blommorna

– Slå gräset låter så brutalt, säger Karl-Lennart Andersson.

Nej, han och de andra entusiasterna vill hellre säga att de smeker av gräset när de höstar ängen vid Kalvatäppan i Åhus.

Lyckas operationen får slåtterängen om några år en artrikedom i klass med tropisk regnskog.

Lena Herbst krattar ihop gräset, pustar lite och böjer sig sedan ner och fattar tag runt det och bär det till hässjan. Famn efter famn.

Hon tycker det är roligt att ta upp de gammeldags metoderna, men några barndomsminnen väcker det inte till liv.

– Jag är stadsflicka från Malmö.

Ilse Petersson har däremot varit med förr.

– Hos min syster som har en bondgård i Sydtyskland. Och numera har jag en stor trädgård här med en äng som ska slås, säger hon. Det är Sankt Annas gille som arrangerar dagens Slåttergille på Kalvatäppan. Till dagen har de lånat in expertis från Vittsjö. Sivard Strand liar med lätta tag.

– Man ska stå med rak rygg och något böjda knän. Liespetsen ska sättas an vid tån sedan är det rygg och lår som ska jobba.

I sin hand har han en så kallad armarlie, som heter så eftersom den vilar mot underarm. Den är anpassad efter kroppslängd.

– En nytillverkad lie efter gammal modell helt utan spik, men jag har fuskat och satt på skäret med en slangklämma. I fyra år har hembygdsföreningen höstat ängen. Flera nya arter är på intåg, men det tar några år till innan torrmarksfloran är fulländad.

– När vi fått in slåttergubbe och ängsskallra vet vi att vi lyckats. Men det tar säkert 15 år till, säger Sivard Strand.