Nu är det fritidsfiskarna som ska övervakas mer
De stora livsmedelskedjorna har nu tvingats tänka över om och hur de ska fortsätta sälja hotade fiskarter. Samtidigt går en stor del av fiskeflottan i Östersjön på lågvarv. Och nu är det uppenbarligen dags att klämma till fritidsfisket.
Statliga fiskeriverket i Göteborg har föreslagit regeringen att man ska få ökade möjligheter att registrera fritidsfiskets fångster, åtminstone i den mån de överstiger den personliga konsumtionen. Fiskeriverket vill också ha möjlighet att begränsa redskapen som fritidsfiskare kan använda.
Det blir nog lika minerad mark för politikerna att beträda som de mångåriga försöken att registrera alla fritidsbåtar. Ännu har ingen regering vågat detta. Misstänksamheten är nämligen stor att det kan leda till framtida båtskatt.
Med fisket är sannolikt förståelsen större bland majoriteten medborgare eftersom flertalet arter är näst intill utfiskade. Men det blir ändå en tuff match att rå på en av landets största folkrörelser, en miljon fritidsfiskare.
De beräknas årligen fånga drygt 18 miljoner kilo fisk, vilket kan ställas mot det professionella fisket uppemot 230 miljoner kilo.
Nitiska utredare har trots ett rimligen stort mörkertal kommit fram till att en fritidsfiskare har utgifter på cirka 125 kronor per fiskedag för redskap, hyra av båt eller fiskevatten, totalt cirka 1700 kronor årligen.
Varje fritidsfiskare är ute i genomsnitt knappt 14 dagar per år, två tredjedelar av fisket sker i insjöar främst i Norrland, resten i Östersjön eller längs västkusten.
Fritidsfiskaren fångar under en dag normalt fisk värd netto mellan 50 och 200 kronor mer än kostnaderna.
Samtidigt finns det 1300 företag inriktade på fritidsfisket, en företagsamhet som med "turistfiske" borde kunna öka enligt fiskeriverket. De flesta företagen sysslar med uthyrning, kost och logi som omsätter tillsammans cirka 500 miljoner kronor eller som det statliga fiskeriverket stillsamt uttrycker det – kan vara det dubbla. Det låter som om bara hälften redovisas.
Det är ju knappast fritidsfiskarna som förorsakat utfiskningen. Det mesta brukar skyllas på ryska, baltiska och polska fiskeflottor i Östersjön. Svenska yrkesfiskares fångster är omsorgsfullt registrerade även om det också här rapporterats en del fusk.
Det svenska torskfisket i södra Östersjön har sedan 1999 gått ned marginellt från 12,2 till 11,7 miljoner kilo, däremot har den nästan helt försvunnit i Kattegatt och norrut i Östersjön.
Sillen har här i söder ökat från 7,3 till 11,2 miljoner kilo, skarpsillen är däremot bara en dryg en tred-jedel av tidigare fångster, piggvar mindre än en tred-jedel medan rödspotta och vitling mångfaldigats.
Siffrorna för ål ser inte så katastrofala ut som de rapporter vi vant oss vid, till exempel att ålbeståndet numera bara är cirka en procent av mängden i början på 1970-talet. Fångst av den vuxna ålen har längs sydkusten ökat sedan 1999 från 4700 till 6800 kilo, däremot en halvering av den unga drygt decimeterlånga gulålen till 20000 kilo, den längre halvgamla blankålen har ökat från 104000 till 168000 kilo.
Om priset på övriga livsmedel, kött och spannmål, fortsätter att stiga framöver till följd av ökad köpkraft i Kina, Indien och Ryssland kommer strålkastarna att riktas än mer mot fisk.
Det är upplagt för ännu hårdare tag mellan kraven på fler fiskestopp och fortsatt dammsugning i havet. Fritidsfiskarna står uppenbarligen på tur att skärskådas.
Henric Borgström
