På resa genom Sverige – med häst och husvagn

Av Lars Åström

044-28 93 49

Färden startade från den lilla byn Överklinten. Via Östersund, Göteborg, Smygehuk, Ystad och Maglehem kom ekipaget under gårdagen genom Åhus.

– Hittills har resan varit en upplevelse. Och rolig. Vi har mött så många trevliga människor ju längre söderut vi kommit. Den här resan tar tid. Jutita marscherar bara med en hastighet av fem kilometer i timmen och varje dagspass får bara vara till klockan 18. Vi hinner bara avverka två–tre mil om dagen, berättar Jan Sundström.

Den fortsatta resan skall ske via Öland och Norrlandskusten.

– Jag hoppas kunna köra hela resan annars får jag ta bärgning sista biten mellan Uppsala och Robertsfors. Det gäller ju att vara hemma innan snön kommer 15 oktober.

Kristianstadsbladets reportageteam träffade ekipaget utmed länsväg 118. I skogen utanför Åhus stod Jutita och Jan Sundström och hade fest.

Ardennerstoet åt gräs och Jan nyinköpta hallon med socker och mjölk.

– Det här är grejor sa en brunbränd Jan Sundström och slevade i sig delikatessbären.

Samtidigt avslöjar den trygge norrlänningen att resan fick en dramatisk start.

– Frugan avböjde att följa med. Visst kan jag följa med men bara 100 meter, sade hon. Efter tre dagar ville inte min unga häst längre. Den gillade inte trafiken. Därför fick jag ringa min kamrat och be honom komma med Jutita – den äldsta hästen. Hon bryr sig nämligen inte om alla ljud som ideligen dyker upp. Hon är 18 år och går som en gud.

Det är tyska ungdomar som inspirerat honom att göra Sverigeresan.

– Idén fick jag för 35 år sedan när tre tyska ungdomar åkte från Tyskland till Treriksröset. När de kom till Sverige blev de anmälda för djurplågeri. Och den veterinär som gjorde uttalandet om att tyskarna hade en vältrimmad häst och att han önskade att fler svenskar hade lika vältrimmade hästar gjorde att jag tände direkt på att göra en resa med min häst. Så jag har planerat för färden, säger Jan Sundström.

– Jag som jobbat med hästar i 52 år vet skillnaden mellan plågade och vältränade hästar.

Jutita har gjort arbetet på hela resan. Hon har dragit Jan och husvagnen upp för många stora backar.

– Den fyra km långa Hallandsåsen var jobbig men hon klarade det galant. Håller hon hela vägen har hon utfört en prestation.

På nätterna bor Jan i sin husvagn.

– Där tillagar jag min mat och brygger mitt kaffe. Där har jag också tillgång till spis, kyl och frys. Jag lider verkligen ingen nöd på den här resan. Och vädret skall vi inte tala om. Det har varit sagolikt. Resan hittills har varit oförglömlig.

lars.astrom@kristianstadsbladet.se