Pär-Agne, 72, boxas – lever med cancer och Parkinson: ”Otroligt”

Tio år efter att själv ha fått sin Parkinson-diagnos tog Marianne Nilsson, 2018, saken i egna händer och kontaktade Kristianstads boxningsklubb. Hon ville starta en träningsgrupp för människor i samma sits – och sex år senare håller de fortfarande igång.

Ledda av eldsjälen Terry Laitala, 74, tränar de på måndagar och torsdagar, där ett tiotal är med. Dessutom blir gruppen något större ibland då anhöriga och motionsvilliga pensionärer fyller upp platserna.

– Jag tycker om att träna, men jag har aldrig varit en boxare. Däremot hade jag läst att det kunde göra stor nytta för Parkinson-sjuka, och Terry tände till direkt på idén, säger 65-åriga Marianne och fortsätter:

– Mediciner tillsammans med träning gör att det funkar bra att leva med sjukdomen. Man blir inte stel.

En annan som deltar är Pär-Agne Ydrefelt. På pappret är förutsättningarna inte optimala, men han har minst sagt en stark vilja att köra på.

– Han är helt otrolig, säger Terry Laitala om ”PA” medan 72-åringen hoppar hopprep.

Utöver Parkinson-diagnosen han fick för 15 år sedan, drabbades han av prostatacancer för drygt fem år sedan.

– Jag tränade i Lund två gånger i veckan innan de satte igång här 2018. Det är en varierande träning på många olika sätt som gör att man blir på bättre humör. Det är viktigt, säger han.

Hur tacklar man situationen du hamnat i?

– Det är bara att gilla läget. Man får inte sluta röra på sig. Jag gillar att vandra mycket, men nu kan jag bara gå fem-sex kilometer.

Det är inte så bara med en rullator?

– Jag brukar gå Linnérundan, men då tar jag en paus vid Lillö.

Tränaren Terry Laitala ser alltid fram emot att komma ner till hallen när gruppen samlas.

– Vi boxar inte eller slår mot varandra på det sättet. Vi kör annan typ av träning och jag uppskattar det här väldigt mycket. Man ser att de blir bättre och bättre och det är väldigt kul.