Paret Linderoths för friska för anhörigbidrag

Inga-Maj Linderoth har protes i ena axeln och skador i ryggen. Hon har svårt att böja sig och kan inte lyfta eller bära något.

Hennes man Gösta Linderoth har en skallskada som gör att han måste vila mycket. Dessutom har slitna höfter som gör att han inte orkar gå mer än ett par steg åt gången. Det sker med käpp inomhus och rollator utomhus.

Paret Linderoth bor i en tvårumslägenhet i centrala Kristianstad.

De hjälper varandra med livets vardagsbestyr så gott det går.

Det de inte klarar av, viss städning och matlagningen, hjälper deras släktingar till med. En sonhustru lagar all mat och fryser in. Ett barnbarn hjälper till med städningen en gång i veckan. Helt nyligen hörde paret talas om att de och deras släktingar kan få bidrag för att de hjälper varandra. Det var några vänner som berättade att hustrun fick över 4500 kronor per månad i så kallat anhörigbidrag för att hon tog hand om sin man.

Paret Linderoth fick en idé. Om de kunde få en summa pengar från kommunen skulle de ge det till släktingarna som gör det möjligt för dem att bo kvar hemma.

Så mycket som 4000 behövde det inte vara, en mindre summa på 2500 vore fullt tillräckligt.

Sagt och gjort. De ansökte hos omsorgsförvaltningen om att få ett anhörigbidrag.

Efter ett par hembesök, har förvaltningen tagit sitt beslut. Det blir inget bidrag. –För att komma ifråga för anhörigbidraget måste man ha rätt till hemtjänst i minst 17 timmar i veckan, säger biståndshandläggare Louise Svensson.

Det har inte paret Linderoth. Själva tycker de att de behöver hjälp 30 timmar i veckan.

Enligt omsorgens bedömning behöver Gösta Linderoth hjälp i 10,5 timmar i veckan. Hans fru har rätt till 5 timmar. Tillsammans blir det nästan 16 timmar. Även om det hade blivit 17 hade det inte gjort någon skillnad. De 17 timmarna handlar om en person, det går inte att lägga samman timmarna för två makar.

–Det är helt fel. Vi får ju gemensam hjälp av våra anhöriga. Då borde vi väl kunna räkna samman timmarna, tycker Inga-Maj Linderoth. Så ser reglerna inte ut. Louise Svensson tycker att omsorgsnämndens riktlinjer fungerar. Hon säger att de allra flesta makar är villiga att ställa upp för varandra utan ersättning, även fast det är kämpigt.

Beredda att ställa upp är Gösta och Inga-Maj Linderoth också. Däremot skulle de gärna vilja ge ett riktigt tack till sina släktingar.

–Vi ska klara oss, även om vi så ska gå på knäna. Men det finns många som har det sämre ställt än vi. Det finns massor med fattigpensionärer som inte heller får någon hjälp, eftersom anhörigbidraget inte är inkomstprövat. Det tycker jag är en skymf mot fattigpensionären, säger Gösta Linderoth.

Louise Svenssons enda tröst är att hon kan erbjuda paret hemtjänst. Det skulle kosta dem 2700 kronor i månaden.

Det tycker inte paret att de har råd med.

–Så mycket pengar har vi inte. Skulle vi betala det skulle vi behöva dra in på både tidning och tv och snåla med maten. Det går bara inte, säger Gösta Linderoth.

malin.ullman

@kristianstadsbladet.se