Raka vägen till blomsterlandet

I april kunde man ana vitsipporna mellan snöflingorna på baksidan av Forsalid, men många av pensionärerna kunde inte ta sig ut till vitsippsbacken. Gången var av grus och trögkörd för rollatorer och rullstolar.

Terapiföreståndaren Gunborg Andersson hade börjat odla grönsaker och växter tillsammans med trädgårdsintresserade pensionärer, men drömde om en uteplats med tak och en plan gångstig så alla kunde ta sig ned till bäcken. För tre år sedan tog hon kontakt med byalaget i Degeberga som skickade förslaget till kommunen.

Nu ringlar en sandgång hela vägen till bäcken. Just den här eftermiddagen dränks bäckens porl av barnens skratt från lekplatsen mittemot och pensionärernas sorl. Det är trädgårdsfest i brittisk stil, komplett med stråhattar, cider i höga glas och ost- och skinksnittar.

– Alla tiders, konstaterar Ulla Nordqvist som får hjälp att rulla ut på gången. Väntjänstens pensionärer som brukar komma till Forsalid och umgås med de boende har stått och brett snittar hela förmiddagen. Sedan har de gått hem och piffat till sig. Nu serverar de och minglet är i full gång. Forsalids chef Marianne Röjestål ler och myser. Hon ser redan fler möjligheter för den nya trädgården.

– Mycket barn från fritidshem och daghem kommer hit till backen och då kan de fika i vårt uterum, säger hon.

Byalagets ordförande Gorm Wigforss går runt och småpratar med personal och pensionärer. Han har storstilade planer på en fortsättning. Han vill inte bara att de ska kunna ta sig till bäcken utan att stigarna längs bäcken ska anpassas, så att pensionärerna kan gå en hel runda.

– De borde ha en chans att få ytterligare gångar i samband med att naturreservatet bildas längre bort, säger han och hoppas att kommunen ska fatta beslut om reservatet i höst. Även pensionärerna Elsa Svensson, Maj-Britt Wessel och Svea Hilm som hade tänkt sitta och njuta i trädgården medan de andra gick till bäcken har nu begett sig ut med de andra.

Under den vecka som gången varit klar har Svea Hilm redan hunnit gå några varv vid bäcken. Och under de varmaste sommarveckorna i augusti kunde man svalka sig under taket i trädgården.

– Jag kunde aldrig drömma om att det skulle bli så bra, säger Gunborg Andersson i mikrofonen när själva invigningsceremonin börjar. När hon undrar om trädgården är godkänd hojtar någon i publiken till och med mycket godkänd.

En stund senare prasslar pensionärerna med sångbladen och deras röster darrar lite först, men stiger sedan klarare och starkare i "Här är gudagott att vara" med stöd av komminister Birgitta Sjöstrand, kantorn Andreas Welinder och Arne Castell. När de kommit fram till "O Store Gud" behövs ingen uppsjungning och texten kan de utantill. Trädgårdslandet är fyllt till bristningsgränsen av kärleksört, astrar, ringblommor, pumpor, rödbetor, eterneller, vinbär, jordgubbar och rabarber. De pensionärer som vill och kan får räfsa, hacka och gräva så mycket de vill i landet. Grönsakerna och bären använder pensionärernas matlag i sin matlagning.

Områdeschefen Gudrun Nilsson ler med hela ansiktet när hon ser ut över det nya landet.

– Det man kan känna här i dessa tider av besparingar är att generositet inte har med tillgångar att göra, säger hon och berättar om Ivar Lo-Johanssons resa till ålderdomshem i slutet av 40-talet.

– Om han hade kommit hit hade han nog omvärderat det han såg. Han skrev att till varje ålderdomshem skulle finnas mark som skulle odlas av hemmet.

Minuten efter rullar Forsalidsbon Knut Hellberg fram med permobilen och klipper av det blågula bandet.

Ingela Rutberg

044-18 55 65

ingela.rutberg@kristianstadsbladet.se