Ruffig kärlek utan glans och krom
Inget krom. Inget gnidande. I total avsaknad av vax, högglanspolish, putstrasor och andra pinaler som vissa andra bikers lägger ner tusentals kronor på.
För den som kör en ratbike (råtthoj) är livet lite annorlunda. Det handlar om "no bullshit", att bara göra det nödvändigaste för att hålla liv i cykeln.
Och hänga på vad man behöver, göra den så ful som möjligt.
- Många frågar mig hur länge hojen har legat i vatten, säger Anke Modi, som kör omkring på en Yamaha Virago 535. Original ser den nästan ut som en Kalle Anka-chopper. Nu är hennes täckt av rost.
- Man målar med järnfilspån, så oxiderar det fort.
Maken Thomas Modi kör vad som en gång varit en Yamaha XJ 750, även om motorn kommer från en 900, framgaffeln från en gammal RD 500 och sadeln från en rysk Dnepr.
- Nej, vi tvättar aldrig hojarna. Flugorna fastnar ändå inte, de regnar bort. Särskilt i Sverige, där det regnar så mycket, säger paret från Menden utanför Dortmund som just mellanlandat på Stora Torg.
På kontinenten håller trenden med ratbikes på att bli stor.
Man varför kör man runt på en mc som ser så anskrämlig ut som möjligt?
- För att det är kul. Det är en blickfångare. Och kanske för att man är lite galen. Man vill sticka ut och inte köra något som alla andra har.