Segelflyg som förr

RINKABY. Ett 60-tal deltagare från Sverige, Danmark och Finland mätte under helgen sina flygskickligheter på Rinkabyfältet. Där pågick svenska öppna mästerskapen i friflygande modellflyg för oldtimers under helgen. Med friflygande menas att de inte är radiostyrda – utan deltagarna får vackert knalla bort och hämta planen där de landat efter sin luftfärd.

Kristianstad • Publicerad 20 augusti 2001

60-årige Sven Landevik från Kristianstad håller hårt i det stora segelflygplanet, medan hans något äldre kamrat Rune Tedenryd från Malmö drar i linan. Så sätter de fart, springer några meter och släpper upp planet i luften. Rune släpper efter på linan och släpper när planet kommit upp i luften och börjat stabilisera sig i vindarna. Två minuter senare slår timern till i planet och det dyker ner framför en skogsdunge. Genom kikaren har de följt planets luftfärd, och Rune får en bäring av Sven: – Där borta, vid solreflexen i bilen vid skroten. Där ligger det, säger Landevik och Tedenryd får knata bort och hämta planet. De modeller som i helgen ven omkring på fältet är repliker av det som från början var det som avsågs med modellplan. Miniatyrer, som vackert seglar på sina stora vingspann, eller drivs av ett uppvridet gummiband. Modellernas grundkonstruktion får inte vara nyare än från 1950 – det är därför de kallas för oldtimers. Det finns modeller med motor också. Riktiga, små fyrtaktsmotorer på max tio kubikcentimeter, vilka får gå i 30 sekunder under tävlingarna. Även dessa plan saknar radiostyrning. – Man får trimma in dem rätt istället, så att de går i exempelvis högervarv hela tiden och börjar glidflyga ner när bensinen tar slut, säger Bengt Åhman från Eksjö, som tävlar med en Red Zephyr. En modell som konstruerades 1936. Men liksom de flesta deltagare har han en replik. En som är byggd betydligt senare, men enligt de gamla ritningarna. – Det är viktigt att man använder tidstypiska material. Balsaträ eller bambu istället för glasfiberplast, förklarar en entusiast. Själva tävlandet går ut på att planet ska vara i luften två minuter. Segelflygen förs upp med linhjälp, gummibandsmotorerna orkar starta från ivägkastandet. – Sedan gäller det att upprepa denna bedrift. Varje deltagare har tre starter, där det gäller att hålla planet uppe i två minuter. Om det nu blir många som lyckas med dessa sex minuter, förlängs tiderna för de bästa tills en vinnare återstår, förklarar Lennart Hansson från Malmö. Sven Landevik är en entusiast som hållit på med friflygande modeller i tiotalet år. Hans erfarenhet gav resultat i SM. Han slutade som segrare i klass S2, med den lite större planmodellen, och på andra plats i klass S1, med mindre plan. Inte illa av den ende tävlande från Kristianstad den här gången. – Rinkabyfältet är oerhört viktigt för oss. Det är ont om ställen med så mycket plats som vi behöver, därför kommer här deltagare långt uppifrån. Och vi har minst ett VM på fältet årligen i modellflygning, säger Sven Landevik. –Vi har bara varit dåliga på att göra PR för sporten. Att det här är en sport, det är det flera som intygar. – Du är ute i friska luften, och du får ibland gå flera kilometrar för att hämta planet där det trillat ner. Visst är det en fysisk aktivitet och en sport, säger Lennart Hansson från Malmö. clifford.johansen @kristianstadsbladet.se

Av Clifford Johansen 044-185640

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons