Sommarvandring i Staden

I dagarna finns hans tolfte kriminalroman, Den grå, på bokhandelsdiskarna. Den är också sommarens följetong i Kristianstadsbladet.

– Min fiktiva stad är lika delar Laholm och Kristianstad. Därför känns det väldigt trevligt att möta Kristianstadsbladets läsare, säger Björn Hellberg.

Skriver du böcker? Björn Hellberg är van vid frågan. Hans klassiska rapporter från Wimbledontennisen och det mångåriga samarbetet med Ingvar Oldsberg i tv-succén På spåret har skapat bilder i folks medvetande.

– Jag har skrivit 24 eller 25 tennisböcker och kriminalromaner sedan 1981. Idag är frågan tack och lov inte lika förekommande som för några år sedan. Målet är att inte behöva svara på den mer än en gång i veckan, säger Björn Hellberg.

Målet är på väg att nås. När Hellberg i dagarna ger ut sin tolfte kriminalroman, Den grå, har hans tidigare böcker i serien om kommissarie Sten Wall i den fiktiva Staden sålts i en kvarts miljon exemplar.

– De första åren var intresset inte på topp. Jag möttes av misstankar mot min bakgrund som sportjournalist. Dessutom är det så i Sverige att det länge fanns en attityd mot deckare som var negativ. Kultursidorna ansåg att en diktsamling om tre sidor var viktigare. Stieg Trenter var den förste deckarförfattaren som gjorde genren legitim, numera spelar förstås Henning Mankell en viktig roll, funderar Björn Hellberg. Hans första skrönor i Staden – Gråt i mörkret kom ut 1981 – såldes i upplagor runt 1500 exemplar.

– Vändpunkten kom 1996, med Då dagboken dog. Året efter blev Gräddhyllan en framgång och de två böcker som föregår Den grå, sålde ännu bättre.

– Idag, fortsätter Björn Hellberg, har min agent Bengt Nordin tecknat avtal om utgivning i både Tyskland och Holland. Tre holländska lektörer har läst och gett högsta betyg till Hedersmord (1998) och Panelhönan (1999). Det gör mig stolt.

Björn Hellberg har alltid varit intresserad av deckargenren. Han betonar vikten av fantasi och noggrannhet, inte minst i personporträtten. Böcker får aldrig bli torra dokument.

– Det är viktigt att tänja på gränserna. Många författare betonar thrillermomentet, skriver om bombningar av Eiffeltornet och presidentmord. Jag vill kombinera humor med spänning och föredrar de mer vardagliga vinklarna. Den som läser Hellberg vet att miljöerna är återkommande, men också att temat varierar. Brotten som beskrivs har varit knutna till mobbning och rasism, till veganverksamhet, perverterad sex och religiös fanatism. I Den grå, som anknyter till gamla tiders namn på den onde, stöter Sten Wall på satanism.

Att Hellbergs hemstad Laholm och Kristianstad, där han arbetade som journalist på 1960-talet, inspirerat hans miljöbeskrivningar är ingen nyhet.

– Mina två favoritstäder, säger Hellberg. Laholm står för de grafiska detaljerna, men jag utgår från Kristianstads stadsplan med parken, kanalen och boulevarderna. Jag tror att många Kristianstadsbor känner igen sig. Sten Wall, huvudpersonen, bor på Bergsgatan för vilken JH Dahlsgatan fungerar som modell. Wall är en annorlunda hjälte som äger många av Björn Hellbergs egna karaktärsdrag.

– Utåt sett är vi väldigt olika. Wall är ungkarl och flintskallig. Jag är gift och har hårtestarna kvar. Men vi tänker på samma sätt, säger Hellberg.

Wall är med andra ord en extremt allmänbildad kommissarie.

– Jag vet inte allt om allt. Fysik och kemi är överkurs, liksom modern popmusik. Bilar vet jag heller inget om.

Hellberg vänder sig mot hustrun Inger.

– Är det en Volvo vi kör?

Falsk blygsamhet, eller? Inom ämnen som historia, geografi, litteratur, underhållning och sport – framförallt tennis – har Björn Hellberg gång på gång visat osannolika kunskaper. Att vara radiosportens expertkommentator i Wimbledon och sedan ägna stora delar av vinterhalvåret till att skriva deckare kan tyckas vara en märklig kombination. Men Björn Hellberg ser likheter:

– En tennismatch är förhoppningsvis jämn, oviss och spännande. Du längtar ivrigt efter att få reda på slutresultatet. Så är det också när du följer en författares väg mot lösningen av en mordgåta.

Hellberg påpekar att hans idrottsintresse omfattar mycket mer än tennis. Till hans passioner hör också fotboll, bordtennis och längdskidåkning (”trots att jag aldrig stått på ett par skidor”).

– Men visst är tennis nummer ett för mig. Och jag kan ganska enkelt förklara varför: Tennisen har ett genialt räknesystem. Tänk dig själv en fotbollsmatch där ställningen är 5-0 med tio minuter kvar att spela, eller ett avgörande set i en pingisdrabbning där den ena spelaren har 19-3 i egen favör. Inget kan förändra situationen. I tennis är det inte så, det finns otaliga exempel på matcher där spelare legat under med 0-2 i set och 0-5 i tredje. De har varit helt uträknade, men ändå rest sig och vunnit.

Är tennisen idag lika rolig som på Borgs tid?

– Då fanns det fyra killar i toppen – Borg, Connors, McEnroe och Vilas. De möttes ofta och det blev fantastiska matcher. Nu saknas de stora profilerna, vi har bara haft en suverän under 1990-talet, Pete Sampras. Tennis är fortfarande roligt, men jag håller med om att underhållningsvärdet inte är högt när två grusspecialister möts, eller när någon av servekanonerna dunkar in det ena esset efter det andra.

Författarkollegan Håkan Nesser meddelade nyligen att han tänker pensionera sin van Vetereen. Men Sten Wall mår väl och står kvar på Stadens barrikader.

– Wall åldras ganska behagligt. Han var 57 år när jag skrev den första boken, 1981, och är 61 idag, avslutar Björn Hellberg, 56.

anders.martensson

@kristianstadsbladet.se