Stort kramkalas i lördags på Yllans mässcenter
Dennis Fransson åkte hemifrån klockan tre natten till lördag. Hemmet ligger i Danmark och när han styrde kosan mot Sverige var siktet inställt på Yllans mässcentrum i Kristianstad. Han visste precis vad han ville ha–fyra stycken rutpytonormar. Det fick han också. Percy Brandin plockar upp en efter en ur ett terrarium. De ringlar sig och snor sig om hans arm. Percy är lugn men åskådarna runtom verkar lite nervösa. ”Lisa, gå inte för nära”, hörs en orolig mammaröst säga.
Ormarna är lite oroliga med tanke på alla uppståndelse runtomkring dem, men till slut har Percy fått ner alla i varsin säck.
Dennis Fransson ser nöjd ut. Nu har han ytterligare fyra ormar till sin samling av tjugo där hemma. Tidigare har han bara hanar, men nu vill han börja föda upp ormar så han köper honor. Snart kommer antagligen naturens krafter ha sin gång och nästa år är det kanske han som står och säljer ormar på mässan. Förutom förstklassig ormhanterare är Percy Brandin ordförande i Tropikföreningen Amazonas. Det är den förening som för sjunde året i följd anordnar reptilmässan. Det är tredje året på Yllans mässcentrum. De som säljer är privatpersoner.
– Vi vill helst ha vanliga hemmaodlare. Helst av allt vill vi ha Kalle 16 år som har fått sin första kull majssnokar, säger han.
Just som han säger det går en ung man i tjugoårsåldern förbi med en burk full av syrsor.
– Det är mat till ödlorna, säger Anders Ijäs-Nilsson från Knislinge.
Förutom ödlor har han spindlar och ormar. Det är inte vilka ormar som helst–det är skallerormar från Mohaveöknen. Han berättar om ormarna som om det var det mest naturliga i världen att ha två livsfarliga giftormar hemma.
– Det måste skötas riktigt. Jag är inte rädd för dem men jag har respekt för dem.
Percy Brandin berättar att det är ganska få ormälskare som har giftormar. Det är mycket speciellt även i de kretsarna. De vanligaste arterna är snokar, samt pyton- och boaormar.
De riktiga kännarna bryr sig inte om storleken.
– Seriösa personer har inte de största arterna. Det är för jobbigt att hantera dem. Tänk dig att bära omkring på en tre meter lång boaorm. Det är för tungt helt enkelt, säger Percy Brandin. Därefter kom familjen Larsson från Växjö gående genom folkvimlet. Pappa Ola bar på en burk syrsor–mat givetvis. Mamma Lotta bar på den hungrige–en leopardgecko.
Sönerna Joakim och Alexander kunde glatt konstatera att de äntligen fått både mamma och pappa intresserade av ödlor.
– Det började med att vi ville ha en. Då sa de nej aldrig i livet. Men nu vill de också har fler, säger Joakim.
Mamman och pappan instämmer. Anledningen till att de åkte till mässan är dels tradition men även för att reptiler är billigare i Skåne än i övriga landet.
Percy Brandin berättar att det beror på närheten till de europeiska odlarna. De har en mycket längre tradition av att föda upp reptiler. I Sverige är det ganska nytt. Men sedan 1990-talet har intresset bara ökat.
– På grund av att importreglerna ändrades exploderade intresset, säger han.
Lagstiftningen har emellertid inte hunnit med, tillägger Percy. Det finns ingen samstämmighet mellan olika kommuner. I vissa kommuner krävs exempelvis tillstånd för att man skall få ha ormar hemma. Hans tips är att kolla upp vad som gäller i kommunen innan man köper orm.
jimmy.vulovic
@kristianstadsbladet.se
