Traditionen är stark i Ullstorp

Solen skiner på taket när bilen sakta rullar fram längs Ullstorps grusvägar. Efter det malplacerade fordonet bildas ett stort moln. Vid sidan av vägen idisslar korna och gräset är bländande försommargrönt. Man hör fåglar kvittra och i luften slår historiens vingslag.

Vi rör oss på jord med gamla anor. Där, under den moderna växtodlingen, döljer sig den svenska agrarhistorien. Dokumenterade delar av den gömmer sig hos Torbjörn Olsson, ålderman i Ullstorps byalag.

Hemma hos honom har byalaget träffats, för att planera byns årliga utflykt. Det har de gjort sedan 1970-talet.

Men byalaget har betydligt djupare traditioner än så. Det finns protokoll på att byn obrutet haft bystämma den 1 maj sedan 1835. Längre än så sträcker sig inte protokollen, men inristat på bykistan och byhornet står årtalet 1813 och det är inte omöjligt att bystämmans traditioner sträcker sig ännu längre bakåt.

– Förr var de nog inte så noga med att skriva protokoll, säger Torbjörn Olsson och sticker nyckeln i den gamla vackra kistan.

Birger Lindell, före detta ålderman, tar tag i en av de gamla böckerna och börjar bläddra. Med den skiraste handstil har det noggrant tecknats ner laga skiften, arrenden och andra ekonomiska åtaganden. Ett exempel är hur mycket det kostade att tvätta i byns naturkälla.

– Kom man utomsocknes ifrån kostade det en krona tvätten, berättar Bengt Nilsson som tillsammans med sin fru Ingrid Sjögren bor i den gamla skolan.

Annat som kostade var byns egna likvagn, posten och marken.

– 1893 kostade likvagnen en krona... och här har någon betalat 25 öre för en bit mark, säger Birger Lindell och pekar på den gulnande sidan.

Hans syster Britten Jönhill minns tillbaka till 1939 då hennes föräldrar höll i byastämman på sin gård Fåglasång. På den tiden var det stor fest, första dagen för männen och andra för kvinnorna, och det var bråda dagar för kokerskan i köket.

– Jag minns det väl eftersom jag konfirmerade mig samma år och var orolig för att det inte skulle bli fest för mig, men far lugnade mig och sa att jag inte skulle märka någon skillnad, minns Britten Jönhill och ler åt minnet.

Numera är festligheterna lugnare och byalaget har blivit mindre i takt med att byn krymper. För några år sedan beslöt byastämman att rucka på de gamla mantalsreglerna och tillåta alla Ullstorpsbor att delta i den årliga stämman den förste maj.

– Vi vill föra vidare traditionen vidare för våra barns skull. Det är ett kulturarv, säger Ingrid Sjögren.

De hoppas att unga och nyinflyttade ska hjälpa till att föra vidare Ullstorps skatter och kanske hitta nya som sammanfogar byn. Exempel på bykitt som tillkommit senare år är den gemensamma granresning och den årliga utflykten. Ännu är dess rötter inte djupa som stämmans, men ambitionerna finns.

nyheter@kristianstadsbladet.se