Underhållning i den högre skolan

Det blev lite senare än tänkt. Och inte lika många hoppare som avsett. Men publiken vid Täppet-stranden kunde ändå njuta av en uppvisning av 20 proffsiga hoppare – där några, inklusive de fem första amerikanarna, tillhör de främsta hopparna i världen.

För den som undvikit det pågår just nu en av världens största friflygarfestivaler för fallskärmshoppare på Kristianstads flygplats. 300 deltagare från nästan alla kontinenter deltar – och hoppar glatt ut i det blå från tidig morgon till sen kväll. Som ett led i detta ville Skånes Fallskärmsklubb även arrangera Europas största fallskärmsevent vid Täppetstranden. Avsikten var att 120 hoppare skulle tävla om precisionshoppning med sina fyrkantiga högprestandaskärmar.

Men vädrets makter ville annorlunda. Blåsten var för hård och byig, och starten, som skulle varit vid 17, fick skjutas upp. Först vid19-tiden kunde de första hopparna lämna planet som cirkulerade på några hundra meters höjd.

Istället för 120 tävlande blev det 20 uppvisningshoppare –men inte vilka som helst.

Kristianstadsfödde Fredrik Erlandsson, numer tävlandes för Stockholms fallskärmsklubb, slängde sig ut från planet som elfte man, gjorde sin dödsföraktande akrobatik i luften och landade med flit med fötterna i vattenbrynet och plöjde upp kaskader så det stod härliga till.

Han var bara en i raden av alla dem som gjorde sitt bästa för att roa och oroa publiken som samlats vid strandkanten för att beskåda de färgglada underhållarna som singlade ner från himlen. – Det är väldigt spännande att hoppa under sådana här svåra förhållanden. Det ger en extra adrenalinkick, sa han efter landningen.

Men han lugnade också med att alla som hoppade var erfarna och klarade den svåra vinden.

– Vi har bara tagit ut de 20 bästa, alla har mer än 2000 hopp bakom sig – och alla har hoppat i värre väder. Det som ställer till det här är att man måste landa i sidvind som driver en inåt, sa han och tittade ut över den tio meter smala sandremsan som skiljde havet från publiken – och tjänstgjorde som landningsbana.

– Själv fick jag sikta 20 meter ut mot havet för att kunna landa i strandbrynet...

En och annan skärm fladdrade också oroväckande nära huvudena på de som stod längst fram för att titta. Oavsiktligt eller med vilje – för att kittla lite extra... Uno Aldefors hoppade med en större skärm, och märkte raskt att han felbedömt. Istället för att landa mellan publiken och träddungen, tog han det rutinerade beslutet att landa bakom dungen, långt från publiken, på en lämplig plats.

När sonen Micke Aldefors strax efter steg ut ur planet som siste man var han den ende som verkligen landade på det gula t-kors som utgjorde målområde.

– Man ska komma ihåg att ingen precisionshoppar tävlingsmässigt när det blåser mer än fem sekundmeter. Idag var det åtta sekundmeter, sa Fredrik Erlandsson.

clifford.johansen@kristianstadsbladet.se