Utsläpp går rakt ut i havet

– Det har varit där sedan 1960-talet, säger Kjell Andersson, dykare och forskningsingenjör vid Lunds Tekniska Högskola.

Avloppet i det här fallet rinner från Nymölla pappersbruk. Han betonar att utsläppen inte är Nymöllas fel. Ansvaret lägger han på myndigheterna som gett tillståndet att släppa ut.

– Alla gamla vattendomar är ett mycket stort problem. Många är kvar sedan 1930- och 1940-talen.

Dykarna rapporterar att de fann döda och döende fiskar vid varje dyk.

– Påverkan kan vara mycket större än man tror.

Han drar en slutsats direkt.

– Det blir mycket mer algblomningar i Hanöbukten.

Dykarna tog prover på utsläppet från pappersbruket.

– Vi ska göra det men har ännu inte hunnit med det. Under resan samlade vi in massor med information. Det ska bli intressant att se hur mycket fosfor och kväve det innehåller.

Gör industriutsläppen att det är farligt att bada i Hanöbukten?

– Jag kan inte ett dugg om det.

Vem har koll på det?

– Det tror jag ingen har. Det är därför inget händer.

Kan bli en tillgång

Kjell Andersson anser att utsläppen kan bli en miljövänlig tillgång för kringliggande hushåll.

– Jag kan inte förstå hur de kan få släppa ut 30-gradigt vatten. Det är rent slöseri med energi. Värmen stiger rakt upp mot ytan. Tänk så mycket energi som vi pumpar rätt ut till ingen nytta.

Trots att gamla industriverksamheter lagts ner och verksamma industriers avlopp letts om till reningsverk läcker de fortfarande gifter ut till miljön.

– Man har inte tagit bort gamla avloppsrör som mynnar i havet. De ligger där och fortsätter läcka, gud vet vad. Man vet inte vad man har där ute.

För lite resurser

Kjell Andersson anser att det är alldeles för knappa resurser som tilldelats för kontrollen av utsläppen i Skåne.

– Vi har 60 mil kust kring Skåne och en tillsynsman.

Han menar att vi sitter fast i det gammaldags tänkandet att människan kan utnyttja hav och vattendrag hur som helst och att det vi dumpar sväljs av havet och försvinner i djupet.

– Vi stöter ofta på plastpåsar med målarfärg och penslar som sänkts ner från fartyg.

Kjell Andersson länkar samman Östersjöns många problem med myndigheterna.

– Det är inte fiskarnas fel att de använder fel redskap. Det är myndigheternas fel och politikerna vars order de följer.

Ett av problemen är att beslut fattas på fel grunder.

– Vi gör i dag samma typ av undersökningar som vi har gjort i 40 år. Det är endast 35–40 procent av Östersjöns botten som man på något vis har tittat på. När vi är ute med Havsresan kan vi bara undersöka en liten prick. Vi kallar det för titthålskirurgi. De har för dålig kunskap och då är det lätt att fatta fel beslut.

Han anser att politikerna måste lämna kontoren och ge sig ut i verkligheten och ta reda på vad som verkligen sker och vad som verkligen behöver göras.

En valfråga

Östersjöns problem måste vi göra till en valfråga tycker Kjell Andersson.

– Vi kan lösa alla dessa problem men då måste vi engagera oss. Det är en fråga för våra politiker. Vi måste kräva att politikerna tar tag i saken. De måste gå från ord till handling.

Charlotte Carlsson på länsstyrelsens miljöavdelning bekräftar att Nymölla bruk och andra verksamheter får släppa ut avloppsvatten direkt i Hanöbukten, men att deras tillstånd villkorar hur mycket av olika ämnen som får släppas ut.

– Men det går inte obehandlat ut, de som har direktutsläpp har någon form av reningsverk och annars går det via ett kommunalt reningsverk.

Kan direktutsläppen förklara att Hanöbukten mår så dåligt?

– När vi och Havs- och vattenmyndigheten titta på det har vi inte funnit en enskild orsak. Det är ett samspel mellan olika utsläpp och mänsklig påverkan.