Växtligheten gör vägen livsfarlig

Margareta Frangeur är en av de cirka 300 personer som bor i Djurröd, men arbetar på annan ort och därför pendlar med bil via länsväg 1995 till E 22 och vidare varje dag. Länsväg 1995 är smal och krokig och kantas av frodig grönska som skymmer sikten effektivt, vilket utsätter trafikanterna för faran att kollidera med varandra. – Vi är många som bara väntar på den dag, då det sker en dödsolycka, berättar Margareta Frangeur. Och sannolikheten för det är enligt henne hög. – Det har redan varit flera avvåkningar, där bilarna har fått bärgas med hjälp av traktorer, berättar hon. För att visa att hon menar allvar tar hon oss med på en biltur längs vägen. Vi startar vid Missionshuset i Djurröd och efter cirka 50 meter kommer vi till den första kurvan, där den höga växtligheten gör att eventuellt mötande trafik är fullständigt omöjlig att se. – Buskarna med de stora bladen kallas munkörter, berättar Margareta Frangeur. Vi kör vidare och munkörterna fortsätter att skymma sikten i kurva efter kurva längs den krokiga vägen. – Det är nästan värre när man kommer från andra hållet, berättar Margareta Frangeur. Den 28 juni skrev hon till Vägverket och krävde att åtgärder skulle vidtas snarast. När tiden gick och ingenting hände ringde hon och påminde om situationen. Senast den 11 juli hade hon telefonkontakt med Vägverket, men fortfarande har alltså inget gjorts. Och längs länsväg 1995 blir munkörterna bara större och större… När Kristianstadsbladet ringer Vägverket får vi veta att skötseln av vägarna i området kring Djurröd har lagts ut på entreprenad till NCC, där Anders Servin är platschef. Han berättar att de håller på som bäst med att ansa växtligheten kring vägarna och att deras åtgärdstid sträcker sig fram till den 15 augusti. – Vi är på gång och kommer vi till länsväg 1995 på onsdag eller torsdag nästa vecka, meddelar han. Margareta Frangeur är dock inte nöjd med svaret, eftersom hon påpekade problemet i sitt brev redan den 28 juni. – Man ska inte behöva köra med livet som insats i varje kurva och dra en lättnandens suck varje gång ingenting händer, bara för att det dröjer med klippningen av buskarna, rasar hon. Anders Servin känner till brevet och tog själv emot samtalet från Vägverket efter att de hade fått det. – Vi åkte ut och tittade ett par dagar senare, men gjorde bedömningen att det inte fanns några särskilda trafiksäkerhetsskäl för att prioritera den vägen framför andra vägar och sedan dess har vi haft alla våra resurser igång, berättar han. peter.maunula @kristianstadsbladet.se