Barn förväntas ta med sig jobbet hem

N yligen meddelade Hallstahammars kommun att den kan bli först i landet med att slopa läxor från nästa läsår. Jag blev själaglad, få saker stör mig så mycket som tanken på utbrända barn. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) däremot, han blev inte lika peppad utan kontrade med att han i så fall ska försöka införa en lag som hindrar kommuner från att bestämma över skolornas pedagogik.

Jan Björklund måste hata barn.

Åtminstone är det känslan jag får när jag hör honom debattera om den oerhörda nyttan med hemläxor. Läxor är livet, enligt Jan Björklund. Efter en lång dag i skolan med för stora barngrupper, för få pedagoger och undermåliga lokaler finns det ingenting ett barn hellre vill göra än att öppna ryggsäcken och fortsätta plugga hemma. Källa: Jan Björklunds fantasi.

Och visst, så kanske det är. För vissa elever. Men för väldigt många är det precis tvärt om. Som yrkesverksam kvinna i trettio plus-ålder har jag diskuterat min beskärda del av arbetssituationer genom åren och är det något som stavas lyx så är det att slippa ta med sig jobbet hem.

Barn däremot – de förväntas ta med sig jobbet hem varje dag.

Och kanske står det en glad pappa i köket i det där hemmet, redo att agera läxhjälp med ostmackor och varm choklad. Det är ju inte omöjligt. Men det kan också vara så att barnet kommer hem och hittar sin fulla mamma sovandes på toalettgolvet. Igen.

Kanske kommer barnet från ett akademikerhem där det hänger diplom i guldramar på väggarna, eller så är det ett hem där föräldrarna inte lärt sig tillräckligt bra svenska för att kunna hjälpa till, hur gärna de än vill.

Den svenska skolan är i kris, vi störtar mot botten i Pisa-undersökningarnas kunskapsmätningar och en fjärdedel av alla svenska elever hamnar i kategorin ”lågpresterande” när det kommer till problemlösning. Och detta trots att de har läxor.

Kanske ligger en del av förklaringen till de sjunkande resultaten i att alla har olika förutsättningar för att kunna göra sitt skolarbete utanför skolan? Och förmodligen är lösningen något annat än att byta betygsystem så fort kurvorna pekar neråt.

I skollagen står det bland annat att: ”Alla ska, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet” Att då utöka skoltiden en aning och istället lägga läxläsningen i skolan ihop med utbildade pedagoger skulle ju faktiskt ge alla elever samma förutsättningar att ta sig igenom sin skoltid med betyg som ger behörighet till fortsatta studier, något allt för många saknar nu.

”Ska vi lyfta svenska skolresultat så kommer eleverna att behöva jobba mer”, sa Jan Björklund i en debatt nyligen. Och det är klart att eleverna har ett egenansvar för sina egna betyg, men om det ska gå att lyfta skolresultaten så är jag övertygad om att det arbetet måste börja just där resultaten ska ske.

Och det, det är ingen annanstans än i skolan.