Kultur & Nöje

Jonas Ellerström: "Hemlängtan ur världen"

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Gertrude Stein är en av författarna som är med i essäsamlingen "Hemlängtan ur världen".
Foto:TT
Gertrude Stein är en av författarna som är med i essäsamlingen "Hemlängtan ur världen".

När det Linderödsbaserade förlaget Ariel samlar Jonas Ellerströms essäer om författare, skrivande och läsande ger det nya ingångar. Kulturskribenten Christian Swalander hyllar den goda essän.

Jonas Ellerström

"Hemlängtan ur världen"

(Ariel)

Den goda essän både stillar och stimulerar nyfikenheten, den bygger på gedigna kunskaper och sprider ny kunskap, den kan handla om det främmande och det mycket välbekanta, då väcker den intresse för det främmade och anlägger nya infallsvinklar på det välbekanta.

Den goda essän är en krävande genre för sin utövare och kan vara det också för läsare genom att den, åtminstone i sin lärda form, förutsätter lust att delta på ett engagerat sätt i den essäistiska diskussionen och en viss insatthet i dess ämne.

Jonas Ellerström är författare och förläggare, och visar i sin essäsamling "Hemlängtan ur världen" hur författarskap och förläggarverksamhet på ett spännande sätt samvarierar med ett kvalificerat, men också sökande och ja, varför inte förälskat, läsarskap.

    Det mesta handlar om lyrik, denna genre som kan synas vara i nedan i en tid då så oändligt mycket skrivande snubblar omkring i det bedövande vrålet från de sociala medierna, men som ändå tycks ha en outrotlig appell till känslorna när de söker sina starkaste och mest äkta uttryck. I bokens delar återkommer några namn, till exempel Ellerströms favoritfrändskap, Vilhelm Ekelund, som skrivit den dikt som gett bokens dess namn och som här lyfts fram som inspiratör åt Karin Boye. De delade den brist på hemkänsla i tillvaron som både hade sin grund i misstron mot det teknikaliserade samhället och i homosexualiteten.

    Det kreativa mötet mellan Ernest Hemingway och den minst lika tuffa Gertrude Stein i Paris får sin oväntade belysning i en essä som betonar hur dessa två så olika personligheter kunde påverka varandras förhållningssätt till de egna texterna, vilket i sin tur fått betydelse för utvecklingen av stilarter med stort inflytande över den västerländska litterära utvecklingen. I en följande essä går Jonas Ellerström på djupet med Steins dikt "Lifting Belly", som blivit ett portalverk i modern lesbisk kärlekslitteratur.

    Tidsmässigt spänner essäsamlingen från William Blakes 1700-tal, över Stagnelius och Almquists 1800-tal, fram till Bengt Emil Johnson och Tomas Tranströmer under sena 1900-talet. När Ellerström skriver om Bengt Emil Johnson (som avled 2010) lyser den personliga vänskapen starkt igenom på ett sätt som verkligen berör. Jag får också en förklaring som jag glömt att jag en gång sökte, till hur Johnsons centrala dikt "Gubbdrunkning" ska framföras för att göras fullt begriplig. Med musik förstås.

    Så får musikens naturliga samhörighet med lyriken också sin plats i denna fina bok, liksom också bilden, när Ellerström skriver om Folke Dahlberg, lika god lyriker som bildkonstnär.