Martin Melins andra försök i deckargenren är en typisk svensk polisroman, men utan något centralt brottsfall som läsaren får följa från början till slut. Ungdomsgäng begår rån. Ett lik aktualiserar polisövertramp i det förflutna. En kollega slår sin fru.

"Brott kan ej styrkas" kretsar tematiskt kring frågor om lojaliteter kontra moral. Polisen Thomas Hallgren har det jobbigt privat, på en personalfest gör han bort sig och från alla håll pressas han att gå emot sin egen övertygelse. När ställer man upp för kollegorna och var går gränsen där man måste säga ifrån?

Tempot är lågt och tanken är förmodligen att det är Thomas som ska engagera, men han förblir lite för tråkig. Det lär bli fler böcker i serien, men det krävs mer än så här för att man ska bli nyfiken på fortsättningen.