Kultur & Nöje

Tvådelat om dans och teori

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Dansarna i "Doris. Do or Don’t"  heter Maria Naidu, Torbjörn Stenberg, Rumiko Otsuka, Jonas Örknér.
Foto:Imre Zsibrik
Dansarna i "Doris. Do or Don’t" heter Maria Naidu, Torbjörn Stenberg, Rumiko Otsuka, Jonas Örknér.

Hur andas en dansare bäst? Och hur bör ett applådtack genomföras? Kulturskribent Andrea Grapengiesser har på Barbacka sett en kroppslig, men för intellektet lärorik föreställning.

"Doris. Do or Don’t"

Koreografi & koncept: Maria Naidu

Ljus: Uli Ruchlinski

Musik:Burt Alcantara

Dansare: Maria Naidu, Torbjörn Stenberg, Rumiko Otsuka, Jonas Örknér

Kostymmästare: Mathilda Spjuth

Sömmerska: Carina Andersson

"Doris. Do or Don’t" är något så ovanligt som en offentlig dansföreläsning i två delar. Den amerikanska dansaren och koreografen Doris Humphrey (1895–1958) var en del av den moderna dansens utveckling och har bland mycket annat utforskat hur andningen påverkar rörelsen och betydelsen av dansarens placering på scen. Hennes teorier och dansteknik har haft stor betydelse och undervisas fortfarande.

Kvällen börjar med en kortare dansföreställning, även dansernas längd var något som intresserade den aktuella teoretikern, och övergår sedan till ett pedagogiskt samtal om Humphrey och hennes teorier. I den inledande föreställningen utforskas Humphreys teoretiska ramverk, till intensiv elektronisk musik från 1974 av kompositören Burt Alcantara. Fyra dansare medverkar och fokus ligger på kompositioner och användandet av scenrummet. Riktningar prövas, liksom former och rörelser. Under samtalet visas sedan konkreta exempel av dansarna, Maria Naidu läser högt ur Humphreys bok "The art of making Dance" och publiken bjuds in att tycka och tänka. Med hjälp av olika markeringar, dansarnas kroppar och linor som spänns i diagonaler över rummet illustreras viktiga ytor och riktningar.

Föreställningen har framarbetats av Maria Naidu i residens på Dansstationen i Malmö samt hos Rachel Tess på MARC i Gladeholm. En allt mer populär produktionsform. Under hösten har Naidu även varit aktuell med "The Life and Times of Karen Henderson" som spelats på turné med VASS – Scenkonst som vågar och gästade kulturhuset Barbacka i Kristianstad.

    Kvällen slutar passande med en grundlig beskrivning och exemplifiering av hur ett applådtack bör genomföras. Maria Naidus personliga nedslag i den moderna danshistorien väcker mersmak.

    Formen är intresseväckande och samtidigt genialisk i sin enkelhet och väl genomarbetad.

    Avståndet mellan scen och salong har medvetet reducerats, publiken utgör en del av undersökningen och vem kan väl bättre svara på Do OR Don’t.